Hugh Hefner – A True Gentleman

I’m deeply saddened by Hef’s death…

Hef was a true gentleman and extremely kind. There are so many memories and things Hef did for me (except giving me that celebrity cover & editorial & pictorial) that make me feel extremely thankful and humbled.

Hef let me be part of his (and his closest friends) life during my years in Los Angeles.

Bedroom nr 3 (Marston’s and Cooper’s former room) was always available for me when I stayed the night.

I could use Hef’s gym and sunbeds any time I wanted.

I was always welcome at the “movie nights”.

Hef even let my mother stay with me at the Mansion for a few weeks when I filmed for Baywatch.

The first time I met Hef (it was at the Playboy offices), he complemented me by saying that I had a similar aura around me as Marilyn Monroe had had.

Hef not only welcomed me to all his parties, but also took me and his other friends to restaurants and his jazz festival.

I performed at the Mansion at a New Year’s Eve party and a 4th of July party. Doug Schwartz saw me perform at that New Year’s Eve party and that’s how I ended up in the TV-series Baywatch.

When I performed at a jazz club with Jeff Goldblum’s band, Hef & Co showed up in the audience (Jim Carrie also joined us).

It was so peaceful and beautiful at the Mansion. Watching all the peacocks wandering around in the morning was amazing

I could go on forever…

THANK YOU Hef/Playboy for putting me on the same pedestal with these incredibly beautiful and successful women! 🙏😍 To all of you who say I should be ashamed (mostly Finns) I say “SHUT THE FUCK UP!! I’ve had enough! You’re narrow minded and mean. Do you think the same way about Charlize Theron, Cindy Crawford, Kim Basinger, Bo Derek, Raquel Welch, Drew Barrymore or Elle MacPherson? Would you tell hese women to be ashamed? No, you would not! So why do you always attack me? Is it because I’m a violinist??”

Photos by #arnyfreytag and @bigalpeoplespal (Alison Reynolds) and makeup & hair was done by @alexisvogel and @tamarahairmakeupla

Dear Hef! I will always be grateful to You for your kindness and generousity!! â€ïžđŸ™ You became a father figure to me and I was always welcome in your house when I lived in Los Angeles 1997-1999. I got to know all your closest friends and I met so many celebrities and interesting people at The Mansion. đŸ˜„đŸ’•Miss You Hef!!!

StockholmSuomi

“Perkele! Finlands sak Ă€r vĂ„r! Linda Lampenius”. SĂ„ hĂ€r stod det pĂ„ omslaget av CafĂ©. Ni svenskar har tagit emot mig pĂ„ ett underbart sĂ€tt Ă€nda sedan jag gjorde mitt första upptrĂ€dande i KungstrĂ€dgĂ„rden 🙏💕 Jag möts alltid av varma applĂ„der, oberoende om jag spelar i LuleĂ„ eller Malmö. Jag vill ocksĂ„ tacka för allt stöd jag fick under Let’s Dance 🙏💕 Jag Ă€r finlĂ€ndare och Ă€lskar mitt hemland…men jag Ă€lskar ocksĂ„ Sverige đŸ‡«đŸ‡źâ€ïžđŸ‡žđŸ‡ȘKom och lyssna pĂ„ mig i KungstrĂ€dgĂ„rden 26/8 kl 17:00-19:00! #finland100 #suomi100 #suomifinland100 #sthlmsuomi #tango #akselinjaelinanhÀÀvalssi #violin #orchestra #anssivĂ€xby #concert #celebration #cafe #cafĂ© @cafemagazine #magazine #cover #cool #blonde #leather Andra artister: #isacelliot #fork #arjasaijonmaa #rajaton #marklevengood #producer Niklas Rosström

Börje Lampenius och Ulla Eklund – mina förĂ€ldrar

Eftersom jag vuxit upp i en teaterfamilj, har det varit naturligt för mig att stĂ„ pĂ„ scen, sedan barnsben. Jag Ă€r fruktansvĂ€rt stolt över mina förĂ€ldrar. Pappa (1921-2016) började jobba pĂ„ Svenska Teatern i Helsingfors, efter att ha krigat för Finland i 3 1/2 Ă„r. Han var skĂ„despelare, regissör, sĂ„ngare och kompositör. Pappa slutade först vid 80-Ă„rs Ă„lder. DĂ„ hade han gjort nĂ€rmare 200 roller, regisserat flera tiotal pjĂ€ser, skrivit musik till musikaler, upptrĂ€tt otaliga gĂ„nger som sĂ„ngare och pianist och ritat dekorer till de flesta av pjĂ€serna han regisserat. Pappa jobbade fruktansvĂ€rt mycket Ă„ret runt, men var ocksĂ„ den mest kĂ€rleksfulla, roliga och varma pappa man kan ha. Pappa gick bort i november 2016. Saknaden Ă€r enorm… ❀❀❀

Ingrid Bergman – “Jag Ă€r Ingrid”

​Idag sĂ„g jag dokumentĂ€ren “Jag Ă€r Ingrid” / “Ingrid Bergman in her own words” 💖💖💖💖💖 Jag Ă€r fortfarande rĂ€tt sĂ„ tagen. 

Den enorma dragningen till film- och teatervĂ€rlden. Den varma och oĂ€ndliga kĂ€rleken Ingrid verkade kĂ€nna för sina barn. Jag kĂ€nner igen allt det hĂ€r frĂ„n min barndom. Mina förĂ€ldrar visste redan som barn, att de ville in i teatervĂ€rlden. De kom ocksĂ„ att dedikera sina liv Ă„t teatern. Egentligen fanns det ingen plats för mig i deras liv, men den kĂ€rlek de gav mig, var sĂ„ förunderligt stark. Det var som om de bar pĂ„ en trollsk “kĂ€rleksaura”. Pappa jobbade med sina roller, regi av pjĂ€ser, sĂ„ng, komposition, ritningar av dekorer och scenklĂ€der största delen av dygnet, 6-7 dagar per vecka Ă„ret om, men det kĂ€ndes som om hans kĂ€rlek omfamnade mig konstant. Pappa var underbar att vara med. Han var rolig. Han var charmig. Jag ville bara ha mer tid med honom…Just för att varje stund med honom var ljus, varm och lycklig. 

Ett drag hos Ingrid, som fick mig att kĂ€nna igen mig sjĂ€lv i hennes personlighet, var denna stĂ€ndiga lĂ€ngtan efter nĂ„got nytt. I min karriĂ€r som violinist har jag flaxat runt i vĂ€rlden sedan jag var 8 Ă„r gammal. Jag har bott i flera lĂ€nder, pĂ„ otaliga adresser. Jag har hyrt lĂ€genheter eller hus, istĂ€llet för att köpa, för att jag vetat att jag snart skulle vilja ha nĂ„got nytt, eller bli tvungen att flytta pga jobbet. 

Som 38-Ă„ring var jag bosatt i Sverige, temporĂ€rt i Bromma och hade precis gift mig med vĂ€rldens bĂ€sta man.DĂ„ blev jag gravid. Plötsligt ringde varningsklockor i mitt huvud. Jag skulle ge samma oĂ€ndliga kĂ€rlek till lilla Olivia, som jag fĂ„tt av mina förĂ€ldrar, men hon skulle fĂ„ ha mig vid sin sida sĂ„ mycket som möjligt, helst hela tiden. Vi blev vĂ€lsignade med en dotter till, lilla Cecilia. Jag har valt att offra arbetstillfĂ€llen, istĂ€llet för min tid med barnen. Jag Ă€lskar min man och mina barn över allt pĂ„ jorden. 

Men jag kan inte förneka, att jag besitter detta konstiga drag av “rastlöshet”, eller kanske nĂ€rmast “nyfikenhet”. I en drömvĂ€rld, skulle Martin, flickorna och jag packa vĂ„ra saker och flytta lĂ„ngt bort frĂ„n Sverige. Kanske nya Ă€ventyr i USA…denna gĂ„ng med man och barn. Dessutom Ă€r ju hela vĂ€rlden min “spelplan”. Som violinist Ă€r jag inte bunden till nĂ„got annat Ă€n mitt musikaliska sprĂ„k. Men jag mĂ„ste bara inse, att barnen har det bĂ€st hĂ€r i Sverige. Ja, dokumentĂ€ren pĂ„verkade mig rejĂ€lt. Den plockade fram en del av mitt “gamla jag”. En glöd som aldrig kommer att slockna…