Dagens CTG gjorde bebisen skogstokig

Idag fick jag åka in på en kontroll till BB, eftersom jag börjat känna djupare och kraftigare smärta i magen (strålar även mot ryggen).

När jag kom in på BB, låg bebisen med huvudet nedåt.
När CTG-apparaten (två ultraljudsdosor) placerades på magen, började lilltjejen omedelbart röra på sig. Kaoset inne i magen blev bara värre och värre under de 45 minuterna jag låg kopplad till CTG-apparaten.
Lillans hjärtljud försvann helt och hållet ett flertal gånger under övervakningen. Hennes puls var väldigt hög.

När jag var klar med testet, kollade läkaren på bebisen med hjälp av ultraljud. Då hade den lilla jäkeln vänt sig 180 grader och låg alltså igen med huvudet uppåt!!!

Jag är i vecka 39 och tycker det är väldigt konstigt att hon fortfarande rör på sig största delen av dygnet. En förklaring kan enligt läkaren vara att jag har mycket fostervatten i livmodern.

Här är några bilder från CTG övervakningen idag:

imageimageimageimageimage

Dagens CTG gjorde bebisen skogstokig was originally published on Linda Lampenius Brava

Dagens CTG gjorde bebisen skogstokig

Idag fick jag åka in på en kontroll till BB, eftersom jag börjat känna djupare och kraftigare smärta i magen (strålar även mot ryggen).

När jag kom in på BB, låg bebisen med huvudet nedåt.
När CTG-apparaten (två ultraljudsdosor) placerades på magen, började lilltjejen omedelbart röra på sig. Kaoset inne i magen blev bara värre och värre under de 45 minuterna jag låg kopplad till CTG-apparaten.
Lillans hjärtljud försvann helt och hållet ett flertal gånger under övervakningen. Hennes puls var väldigt hög.

När jag var klar med testet, kollade läkaren på bebisen med hjälp av ultraljud. Då hade den lilla jäkeln vänt sig 180 grader och låg alltså igen med huvudet uppåt!!!

Jag är i vecka 39 och tycker det är väldigt konstigt att hon fortfarande rör på sig största delen av dygnet. En förklaring kan enligt läkaren vara att jag har mycket fostervatten i livmodern.

Här är några bilder från CTG övervakningen idag:

imageimageimageimageimage

Dagens CTG gjorde bebisen skogstokig was originally published on Linda Lampenius Brava

Dagens CTG gjorde bebisen skogstokig was originally published on Linda Lampenius Brava

Dagens CTG gjorde bebisen skogstokig

Idag fick jag åka in på en kontroll till BB, eftersom jag börjat känna djupare och kraftigare smärta i magen (strålar även mot ryggen).

När jag kom in på BB, låg bebisen med huvudet nedåt.
När CTG-apparaten (två ultraljudsdosor) placerades på magen, började lilltjejen omedelbart röra på sig. Kaoset inne i magen blev bara värre och värre under de 45 minuterna jag låg kopplad till CTG-apparaten.
Lillans hjärtljud försvann helt och hållet ett flertal gånger under övervakningen. Hennes puls var väldigt hög.

När jag var klar med testet, kollade läkaren på bebisen med hjälp av ultraljud. Då hade den lilla jäkeln vänt sig 180 grader och låg alltså igen med huvudet uppåt!!!

Jag är i vecka 39 och tycker det är väldigt konstigt att hon fortfarande rör på sig största delen av dygnet. En förklaring kan enligt läkaren vara att jag har mycket fostervatten i livmodern.

Här är några bilder från CTG övervakningen idag:

imageimageimageimageimage

Aningen orolig för att förlossningen skall dra igång…

Imorgon bitti är det exakt 7 dygn kvar av denna graviditet. Jag har upplevt graviditeten som oändligt lång. Det känns som om jag varit gravid i två år!

Under de senaste dygnen har jag fått alldeles för många sammandragningar för att kunna känna mig lugn när det gäller antalet dagar som barnet skall stanna kvar i magen.

Jag är så glad för att inte behöva uppleva en riktig förlossning igen! De där 21 timmarna jag fick genomlida, gjorde att jag efteråt bestämde mig för att aldrig mer bli gravid.

Nu har jag börjat lägga ner grejer i en väska…för säkerhets skull…

1. Både tunna och varma kläder åt lilltjejen. Tar också med ett par av Weledas produkter för bebisar. Fick ju en hel del i julklapp (av Weleda)

2. Bara för detta tillfälle inköpta ”mormors trosor”. De är för stora och går upp till midjan, men är väldigt bekväma. Man skall definitivt lämna alla snygga och sexiga underkläder hemma när man åker till sjukhuset för att föda barn!

3. Amningsbh, trots att jag är övertygad om att jag inte kommer att vilja ha någon bh på mig på sjukhuset.

4. Amningsnappar för säkerhets skull, ifall bröstvårtorna börjar blöda även denna gång. Skall även testa Liberos och Natusans amningskupor, ifall jag får för mig att använda bh.

5. Mjuka sockor, tofflor, två hellånga mjuka klänningar och en extremt mjuk morgonrock.

6. Kamera

7. Mina favoritprodukter från badrummet, trots att jag antagligen inte ens kommer att tvätta håret eller använda parfym under de 2-3 dygnen vi stannar på sjukhuset.
image
image
image
image

Aningen orolig för att förlossningen skall dra igång… was originally published on Linda Lampenius Brava

Aningen orolig för att förlossningen skall dra igång…

Imorgon bitti är det exakt 7 dygn kvar av denna graviditet. Jag har upplevt graviditeten som oändligt lång. Det känns som om jag varit gravid i två år!

Under de senaste dygnen har jag fått alldeles för många sammandragningar för att kunna känna mig lugn när det gäller antalet dagar som barnet skall stanna kvar i magen.

Jag är så glad för att inte behöva uppleva en riktig förlossning igen! De där 21 timmarna jag fick genomlida, gjorde att jag efteråt bestämde mig för att aldrig mer bli gravid.

Nu har jag börjat lägga ner grejer i en väska…för säkerhets skull…

1. Både tunna och varma kläder åt lilltjejen. Tar också med ett par av Weledas produkter för bebisar. Fick ju en hel del i julklapp (av Weleda)

2. Bara för detta tillfälle inköpta ”mormors trosor”. De är för stora och går upp till midjan, men är väldigt bekväma. Man skall definitivt lämna alla snygga och sexiga underkläder hemma när man åker till sjukhuset för att föda barn!

3. Amningsbh, trots att jag är övertygad om att jag inte kommer att vilja ha någon bh på mig på sjukhuset.

4. Amningsnappar för säkerhets skull, ifall bröstvårtorna börjar blöda även denna gång. Skall även testa Liberos och Natusans amningskupor, ifall jag får för mig att använda bh.

5. Mjuka sockor, tofflor, två hellånga mjuka klänningar och en extremt mjuk morgonrock.

6. Kamera

7. Mina favoritprodukter från badrummet, trots att jag antagligen inte ens kommer att tvätta håret eller använda parfym under de 2-3 dygnen vi stannar på sjukhuset.
image
image
image
image

Aningen orolig för att förlossningen skall dra igång… was originally published on Linda Lampenius Brava

Aningen orolig för att förlossningen skall dra igång… was originally published on Linda Lampenius Brava

Aningen orolig för att förlossningen skall dra igång…

Imorgon bitti är det exakt 7 dygn kvar av denna graviditet. Jag har upplevt graviditeten som oändligt lång. Det känns som om jag varit gravid i två år!

Under de senaste dygnen har jag fått alldeles för många sammandragningar för att kunna känna mig lugn när det gäller antalet dagar som barnet skall stanna kvar i magen.

Jag är så glad för att inte behöva uppleva en riktig förlossning igen! De där 21 timmarna jag fick genomlida, gjorde att jag efteråt bestämde mig för att aldrig mer bli gravid.

Nu har jag börjat lägga ner grejer i en väska…för säkerhets skull…

1. Både tunna och varma kläder åt lilltjejen. Tar också med ett par av Weledas produkter för bebisar. Fick ju en hel del i julklapp (av Weleda)

2. Bara för detta tillfälle inköpta “mormors trosor”. De är för stora och går upp till midjan, men är väldigt bekväma. Man skall definitivt lämna alla snygga och sexiga underkläder hemma när man åker till sjukhuset för att föda barn!

3. Amningsbh, trots att jag är övertygad om att jag inte kommer att vilja ha någon bh på mig på sjukhuset.

4. Amningsnappar för säkerhets skull, ifall bröstvårtorna börjar blöda även denna gång. Skall även testa Liberos och Natusans amningskupor, ifall jag får för mig att använda bh.

5. Mjuka sockor, tofflor, två hellånga mjuka klänningar och en extremt mjuk morgonrock.

6. Kamera

7. Mina favoritprodukter från badrummet, trots att jag antagligen inte ens kommer att tvätta håret eller använda parfym under de 2-3 dygnen vi stannar på sjukhuset.
image
image
image
image

11 dagar kvar som enbarnsförälder…

På tolfte dagen fr.o.m. idag, är Martin och jag plötsligt tvåbarnsföräldrar! Konstig känsla…att veta att det kommer att ske just då…om inte lilla vildbasaren i magen bestämmer sig för att komma ut tidigare…men i så fall blir det också kejsarsnitt 🙂

Nu har jag släppt alla rädslor (förutom min horribla nålskräck) gällande snittet. Vi behöver inte pina ett barn till med en utdragen förlossning, som ändå skulle sluta i akut snitt. Dessutom ligger hon antagligen fortfarande i sätesbjudning. Jag slipper ju också risken att bli ”trasig” i underlivet, eller få mitt blygdben spräckt (som min väninna fick). Man måste se positivt på situationen, hur man än föder…

Spännande dagar just nu…

11 dagar kvar som enbarnsförälder… was originally published on Linda Lampenius Brava

11 dagar kvar som enbarnsförälder… was originally published on Linda Lampenius Brava

11 dagar kvar som enbarnsförälder…

På tolfte dagen fr.o.m. idag, är Martin och jag plötsligt tvåbarnsföräldrar! Konstig känsla…att veta att det kommer att ske just då…om inte lilla vildbasaren i magen bestämmer sig för att komma ut tidigare…men i så fall blir det också kejsarsnitt 🙂

Nu har jag släppt alla rädslor (förutom min horribla nålskräck) gällande snittet. Vi behöver inte pina ett barn till med en utdragen förlossning, som ändå skulle sluta i akut snitt. Dessutom ligger hon antagligen fortfarande i sätesbjudning. Jag slipper ju också risken att bli “trasig” i underlivet, eller få mitt blygdben spräckt (som min väninna fick). Man måste se positivt på situationen, hur man än föder…

Spännande dagar just nu…

11 dagar kvar som enbarnsförälder…

På tolfte dagen fr.o.m. idag, är Martin och jag plötsligt tvåbarnsföräldrar! Konstig känsla…att veta att det kommer att ske just då…om inte lilla vildbasaren i magen bestämmer sig för att komma ut tidigare…men i så fall blir det också kejsarsnitt 🙂

Nu har jag släppt alla rädslor (förutom min horribla nålskräck) gällande snittet. Vi behöver inte pina ett barn till med en utdragen förlossning, som ändå skulle sluta i akut snitt. Dessutom ligger hon antagligen fortfarande i sätesbjudning. Jag slipper ju också risken att bli ”trasig” i underlivet, eller få mitt blygdben spräckt (som min väninna fick). Man måste se positivt på situationen, hur man än föder…

Spännande dagar just nu…

11 dagar kvar som enbarnsförälder… was originally published on Linda Lampenius Brava

Det kan vara förödande att som förstföderska tvinga sig själv att genomgå en helt naturlig förlossning

Jag tillhörde gruppen “Nu skall jag vara duktig och föda mitt barn så naturligt som möjligt”, när vår första dotter Olivia skulle födas.
Jag ville minsann inte ens ta ryggbedövning. Jag trodde att jag inte skulle vara “kvinna nog”, ifall jag fick för mycket “hjälp” på vägen.

Tänk vad egoistisk och dum man kan vara, innan man genomgått en förlossning!

Olivia hade antagligen dött ifall jag inte hade blivit snittad akut, efter en 21 timmar lång förlossningskamp.
Utöver att jag själv inte ens tänkte tanken “kejsarsnitt” under alla dessa timmar, så var jag omringad av barnmorskor, som bara bad mig kämpa på. Vilket jag fortfarande känner ilska över.

Eftersom hormonerna ställer till det rejält för kvinnan efter förlossningen och  ingenting blev som jag förväntat mig, så blev jag fruktansvärt deprimerad efter snittet. Jag kände att jag hade misslyckats. Jag var inte en “duktig kvinna”.

Allt förvärrades av att jag inte hade blivit informerad om allt som kunde vara jobbigt EFTER förlossningen. Blivande mammor får veta vad som kan “drabba” en under själva förlossningen (t.ex. illamående, foglossning, lågt järnvärde), men jag tror att få kvinnor får veta, att det antagligen kommer att göra väldigt ont när man börjar amma. I mitt fall började bröstvårtorna dessutom blöda. Barnmorskan på Danderyd sade att det var bara att amma på och att blod är hälsosamt för barnet. (Herregud, vilken jubelidiot!) Olivia totalvägrade att dricka från mina bröst då hon fick blod i munnen. Då blev det för det första svårare att få igång amningen och för det andra fick inte Olivia i sig näring. Jag kände mig som världens sämsta mamma, tills…Martin åkte till apoteket och köpte amningsnappar åt mig. Bröstvårtorna läkte på ett dygn 🙂

Eftersom min första graviditet var relativt lätt, hade Martin och jag bestämt att Martin skulle ta sig an resningansökningarna för Sture Bergwall/Thomas Quick (tillsammans med Thomas Olsson). Martin hade börjat jobba med första fallet redan i september 2008. När Olivia föddes 26.2.2009 var Martin ledig bara i 3 dygn. Vi hade ju inte räknat med att förlossningen skulle bli så hemsk och att den skulle sluta i akut snitt. Efter de där 3 dygnen satt jag som en fånge, med alla mina funderingar, i vår villa. På 6 veckor kunde jag inte ta mig någonstans, eftersom jag inte ens fick lyfta barnvagnen in i bilen (pga snittet). Alla mina släktingar bor dessutom i Finland.
Just då kändes det som om “Thomas Quick” var en lika stor del av vår familj, som Olivia. Och han “fanns kvar” i vårt dagliga liv fram till att Martin blev klar med resningsansökan gällande Johan Asplund.

Jag vågade inte berätta om mina känslor för varken Martin eller mina släktingar. Jag kände att jag hade misslyckats med allt. Jag var rädd för att jag var en dålig mamma. Jag kände mig väldigt ensam och deprimerad.

Nu har jag släppt alla dessa dumma tankar och vet att det enda som är viktigt är att allt går till så bra som möjligt med tanke på barnet.
Vår andra tjej skall inte behöva genomlida det som Olivia var med om.
Jag är precis lika “duktig” som kvinna och mamma, oavsett sättet barnet kommer ut på.

Dessutom har jag på senaste tiden hört om så många kvinnor, vars underliv blivit förstörda under förlossningen.
Tidigare trodde jag att det var större risk för allvarliga men i samband med kejsarsnitt än vanliga förlossningar…nu har jag börjat tro det motsatta…

Det kan vara förödande att som förstföderska tvinga sig själv att genomgå en helt naturlig förlossning

Jag tillhörde gruppen ”Nu skall jag vara duktig och föda mitt barn så naturligt som möjligt”, när vår första dotter Olivia skulle födas.
Jag ville minsann inte ens ta ryggbedövning. Jag trodde att jag inte skulle vara ”kvinna nog”, ifall jag fick för mycket ”hjälp” på vägen.

Tänk vad egoistisk och dum man kan vara, innan man genomgått en förlossning!

Olivia hade antagligen dött ifall jag inte hade blivit snittad akut, efter en 21 timmar lång förlossningskamp.
Utöver att jag själv inte ens tänkte tanken ”kejsarsnitt” under alla dessa timmar, så var jag omringad av barnmorskor, som bara bad mig kämpa på. Vilket jag fortfarande känner ilska över.

Eftersom hormonerna ställer till det rejält för kvinnan efter förlossningen och  ingenting blev som jag förväntat mig, så blev jag fruktansvärt deprimerad efter snittet. Jag kände att jag hade misslyckats. Jag var inte en ”duktig kvinna”.

Allt förvärrades av att jag inte hade blivit informerad om allt som kunde vara jobbigt EFTER förlossningen. Blivande mammor får veta vad som kan ”drabba” en under själva förlossningen (t.ex. illamående, foglossning, lågt järnvärde), men jag tror att få kvinnor får veta, att det antagligen kommer att göra väldigt ont när man börjar amma. I mitt fall började bröstvårtorna dessutom blöda. Barnmorskan på Danderyd sade att det var bara att amma på och att blod är hälsosamt för barnet. (Herregud, vilken jubelidiot!) Olivia totalvägrade att dricka från mina bröst då hon fick blod i munnen. Då blev det för det första svårare att få igång amningen och för det andra fick inte Olivia i sig näring. Jag kände mig som världens sämsta mamma, tills…Martin åkte till apoteket och köpte amningsnappar åt mig. Bröstvårtorna läkte på ett dygn 🙂

Eftersom min första graviditet var relativt lätt, hade Martin och jag bestämt att Martin skulle ta sig an resningansökningarna för Sture Bergwall/Thomas Quick (tillsammans med Thomas Olsson). Martin hade börjat jobba med första fallet redan i september 2008. När Olivia föddes 26.2.2009 var Martin ledig bara i 3 dygn. Vi hade ju inte räknat med att förlossningen skulle bli så hemsk och att den skulle sluta i akut snitt. Efter de där 3 dygnen satt jag som en fånge, med alla mina funderingar, i vår villa. På 6 veckor kunde jag inte ta mig någonstans, eftersom jag inte ens fick lyfta barnvagnen in i bilen (pga snittet). Alla mina släktingar bor dessutom i Finland.
Just då kändes det som om ”Thomas Quick” var en lika stor del av vår familj, som Olivia. Och han ”fanns kvar” i vårt dagliga liv fram till att Martin blev klar med resningsansökan gällande Johan Asplund.

Jag vågade inte berätta om mina känslor för varken Martin eller mina släktingar. Jag kände att jag hade misslyckats med allt. Jag var rädd för att jag var en dålig mamma. Jag kände mig väldigt ensam och deprimerad.

Nu har jag släppt alla dessa dumma tankar och vet att det enda som är viktigt är att allt går till så bra som möjligt med tanke på barnet.
Vår andra tjej skall inte behöva genomlida det som Olivia var med om.
Jag är precis lika ”duktig” som kvinna och mamma, oavsett sättet barnet kommer ut på.

Dessutom har jag på senaste tiden hört om så många kvinnor, vars underliv blivit förstörda under förlossningen.
Tidigare trodde jag att det var större risk för allvarliga men i samband med kejsarsnitt än vanliga förlossningar…nu har jag börjat tro det motsatta…

Det kan vara förödande att som förstföderska tvinga sig själv att genomgå en helt naturlig förlossning was originally published on Linda Lampenius Brava

Det kan vara förödande att som förstföderska tvinga sig själv att genomgå en helt naturlig förlossning

Jag tillhörde gruppen ”Nu skall jag vara duktig och föda mitt barn så naturligt som möjligt”, när vår första dotter Olivia skulle födas.
Jag ville minsann inte ens ta ryggbedövning. Jag trodde att jag inte skulle vara ”kvinna nog”, ifall jag fick för mycket ”hjälp” på vägen.

Tänk vad egoistisk och dum man kan vara, innan man genomgått en förlossning!

Olivia hade antagligen dött ifall jag inte hade blivit snittad akut, efter en 21 timmar lång förlossningskamp.
Utöver att jag själv inte ens tänkte tanken ”kejsarsnitt” under alla dessa timmar, så var jag omringad av barnmorskor, som bara bad mig kämpa på. Vilket jag fortfarande känner ilska över.

Eftersom hormonerna ställer till det rejält för kvinnan efter förlossningen och  ingenting blev som jag förväntat mig, så blev jag fruktansvärt deprimerad efter snittet. Jag kände att jag hade misslyckats. Jag var inte en ”duktig kvinna”.

Allt förvärrades av att jag inte hade blivit informerad om allt som kunde vara jobbigt EFTER förlossningen. Blivande mammor får veta vad som kan ”drabba” en under själva förlossningen (t.ex. illamående, foglossning, lågt järnvärde), men jag tror att få kvinnor får veta, att det antagligen kommer att göra väldigt ont när man börjar amma. I mitt fall började bröstvårtorna dessutom blöda. Barnmorskan på Danderyd sade att det var bara att amma på och att blod är hälsosamt för barnet. (Herregud, vilken jubelidiot!) Olivia totalvägrade att dricka från mina bröst då hon fick blod i munnen. Då blev det för det första svårare att få igång amningen och för det andra fick inte Olivia i sig näring. Jag kände mig som världens sämsta mamma, tills…Martin åkte till apoteket och köpte amningsnappar åt mig. Bröstvårtorna läkte på ett dygn 🙂

Eftersom min första graviditet var relativt lätt, hade Martin och jag bestämt att Martin skulle ta sig an resningansökningarna för Sture Bergwall/Thomas Quick (tillsammans med Thomas Olsson). Martin hade börjat jobba med första fallet redan i september 2008. När Olivia föddes 26.2.2009 var Martin ledig bara i 3 dygn. Vi hade ju inte räknat med att förlossningen skulle bli så hemsk och att den skulle sluta i akut snitt. Efter de där 3 dygnen satt jag som en fånge, med alla mina funderingar, i vår villa. På 6 veckor kunde jag inte ta mig någonstans, eftersom jag inte ens fick lyfta barnvagnen in i bilen (pga snittet). Alla mina släktingar bor dessutom i Finland.
Just då kändes det som om ”Thomas Quick” var en lika stor del av vår familj, som Olivia. Och han ”fanns kvar” i vårt dagliga liv fram till att Martin blev klar med resningsansökan gällande Johan Asplund.

Jag vågade inte berätta om mina känslor för varken Martin eller mina släktingar. Jag kände att jag hade misslyckats med allt. Jag var rädd för att jag var en dålig mamma. Jag kände mig väldigt ensam och deprimerad.

Nu har jag släppt alla dessa dumma tankar och vet att det enda som är viktigt är att allt går till så bra som möjligt med tanke på barnet.
Vår andra tjej skall inte behöva genomlida det som Olivia var med om.
Jag är precis lika ”duktig” som kvinna och mamma, oavsett sättet barnet kommer ut på.

Dessutom har jag på senaste tiden hört om så många kvinnor, vars underliv blivit förstörda under förlossningen.
Tidigare trodde jag att det var större risk för allvarliga men i samband med kejsarsnitt än vanliga förlossningar…nu har jag börjat tro det motsatta…

Det kan vara förödande att som förstföderska tvinga sig själv att genomgå en helt naturlig förlossning was originally published on Linda Lampenius Brava

Det kan vara förödande att som förstföderska tvinga sig själv att genomgå en helt naturlig förlossning was originally published on Linda Lampenius Brava

Bara 18 dagar kvar…

Nu är det bara 18 dagar kvar till kejsarsnittet. Börjar bli lite rädd och nervös inför ingreppet.

När Olivia föddes, hade jag bestämt mig för att föda naturligt…”på riktigt”. Ingen hade varnat eller upplyst mig om att det kunde gå “åt skogen”.

Jag gick över tiden nästan två veckor, försökte föda fram Olivia i 21 timmar innan en läkare togs in i rummet och allt slutade med ett akut snitt, när Olivias hjärta inte längre slog normalt.

Det var en fruktansvärd upplevelse! Vi var så rädda för att Olivia skulle skadas eller dö, bara för att jag skulle klara av att föda naturligt. Det hemska var att barnmorskorna på Danderyd också pressade mig till en naturlig förlossning och samtidigt riskerade Olivias hälsa genom att vänta så otroligt många timmar innan en läkare togs in.

Risken för att även detta barn skall fastna är så stor, att jag inte kan annat än föda med planerat snitt.
Jag gillar inte operationer och har väldigt stark nålskräck. Dessutom har jag börjat drömma mardrömmar…att läkaren skär i barnet när han/hon skär upp mig…

Men, det är väl bara hormonerna som spökar… Allt går säkert galant 🙂

Kram, Linda

Bara 18 dagar kvar…

Nu är det bara 18 dagar kvar till kejsarsnittet. Börjar bli lite rädd och nervös inför ingreppet.

När Olivia föddes, hade jag bestämt mig för att föda naturligt…”på riktigt”. Ingen hade varnat eller upplyst mig om att det kunde gå ”åt skogen”.

Jag gick över tiden nästan två veckor, försökte föda fram Olivia i 21 timmar innan en läkare togs in i rummet och allt slutade med ett akut snitt, när Olivias hjärta inte längre slog normalt.

Det var en fruktansvärd upplevelse! Vi var så rädda för att Olivia skulle skadas eller dö, bara för att jag skulle klara av att föda naturligt. Det hemska var att barnmorskorna på Danderyd också pressade mig till en naturlig förlossning och samtidigt riskerade Olivias hälsa genom att vänta så otroligt många timmar innan en läkare togs in.

Risken för att även detta barn skall fastna är så stor, att jag inte kan annat än föda med planerat snitt.
Jag gillar inte operationer och har väldigt stark nålskräck. Dessutom har jag börjat drömma mardrömmar…att läkaren skär i barnet när han/hon skär upp mig…

Men, det är väl bara hormonerna som spökar… Allt går säkert galant 🙂

Kram, Linda

Bara 18 dagar kvar… was originally published on Linda Lampenius Brava

Bara 18 dagar kvar…

Nu är det bara 18 dagar kvar till kejsarsnittet. Börjar bli lite rädd och nervös inför ingreppet.

När Olivia föddes, hade jag bestämt mig för att föda naturligt…”på riktigt”. Ingen hade varnat eller upplyst mig om att det kunde gå ”åt skogen”.

Jag gick över tiden nästan två veckor, försökte föda fram Olivia i 21 timmar innan en läkare togs in i rummet och allt slutade med ett akut snitt, när Olivias hjärta inte längre slog normalt.

Det var en fruktansvärd upplevelse! Vi var så rädda för att Olivia skulle skadas eller dö, bara för att jag skulle klara av att föda naturligt. Det hemska var att barnmorskorna på Danderyd också pressade mig till en naturlig förlossning och samtidigt riskerade Olivias hälsa genom att vänta så otroligt många timmar innan en läkare togs in.

Risken för att även detta barn skall fastna är så stor, att jag inte kan annat än föda med planerat snitt.
Jag gillar inte operationer och har väldigt stark nålskräck. Dessutom har jag börjat drömma mardrömmar…att läkaren skär i barnet när han/hon skär upp mig…

Men, det är väl bara hormonerna som spökar… Allt går säkert galant 🙂

Kram, Linda

Bara 18 dagar kvar… was originally published on Linda Lampenius Brava

Bara 18 dagar kvar… was originally published on Linda Lampenius Brava

Dagens gravidmage

Så här ser magen ut nu. Nu vill jag bara att den här graviditeten skall ta slut!!

image

Ikväll skulle jag egentligen vara med på “Svenska Hjältar” galan, men jag får problem med min gravidischias när jag sitter för länge. Dessutom har jag en envis hosta, som pinar mig på kvällarna och nätterna.

Imorgon är det “bara” 27 dagar kvar…

Dagens gravidmage

Så här ser magen ut nu. Nu vill jag bara att den här graviditeten skall ta slut!!

image

Ikväll skulle jag egentligen vara med på ”Svenska Hjältar” galan, men jag får problem med min gravidischias när jag sitter för länge. Dessutom har jag en envis hosta, som pinar mig på kvällarna och nätterna.

Imorgon är det ”bara” 27 dagar kvar…

Dagens gravidmage was originally published on Linda Lampenius Brava

TOM CRUISE I STOCKHOLM

Tyvärr missar jag både konserten i Immanuelskyrkan och premiären av Jack Reacher ikväll.

Men men, för det första så är jag sjukskriven och för det andra så kan jag inte gå på action filmer nu när jag är i vecka 35 av min graviditet. Stackars lilla tjejen fick ju spader redan när jag gick på James Bond för ganska länge sedan.

Tack i alla fall till Johan Petré för inbjudan!

TOM CRUISE I STOCKHOLM was originally published on Linda Lampenius Brava