Ingrid Bergman – “Jag är Ingrid”

​Idag såg jag dokumentären “Jag är Ingrid” / “Ingrid Bergman in her own words” 💖💖💖💖💖 Jag är fortfarande rätt så tagen. 

Den enorma dragningen till film- och teatervärlden. Den varma och oändliga kärleken Ingrid verkade känna för sina barn. Jag känner igen allt det här från min barndom. Mina föräldrar visste redan som barn, att de ville in i teatervärlden. De kom också att dedikera sina liv åt teatern. Egentligen fanns det ingen plats för mig i deras liv, men den kärlek de gav mig, var så förunderligt stark. Det var som om de bar på en trollsk “kärleksaura”. Pappa jobbade med sina roller, regi av pjäser, sång, komposition, ritningar av dekorer och scenkläder största delen av dygnet, 6-7 dagar per vecka året om, men det kändes som om hans kärlek omfamnade mig konstant. Pappa var underbar att vara med. Han var rolig. Han var charmig. Jag ville bara ha mer tid med honom…Just för att varje stund med honom var ljus, varm och lycklig. 

Ett drag hos Ingrid, som fick mig att känna igen mig själv i hennes personlighet, var denna ständiga längtan efter något nytt. I min karriär som violinist har jag flaxat runt i världen sedan jag var 8 år gammal. Jag har bott i flera länder, på otaliga adresser. Jag har hyrt lägenheter eller hus, istället för att köpa, för att jag vetat att jag snart skulle vilja ha något nytt, eller bli tvungen att flytta pga jobbet. 

Som 38-åring var jag bosatt i Sverige, temporärt i Bromma och hade precis gift mig med världens bästa man.Då blev jag gravid. Plötsligt ringde varningsklockor i mitt huvud. Jag skulle ge samma oändliga kärlek till lilla Olivia, som jag fått av mina föräldrar, men hon skulle få ha mig vid sin sida så mycket som möjligt, helst hela tiden. Vi blev välsignade med en dotter till, lilla Cecilia. Jag har valt att offra arbetstillfällen, istället för min tid med barnen. Jag älskar min man och mina barn över allt på jorden. 

Men jag kan inte förneka, att jag besitter detta konstiga drag av “rastlöshet”, eller kanske närmast “nyfikenhet”. I en drömvärld, skulle Martin, flickorna och jag packa våra saker och flytta långt bort från Sverige. Kanske nya äventyr i USA…denna gång med man och barn. Dessutom är ju hela världen min “spelplan”. Som violinist är jag inte bunden till något annat än mitt musikaliska språk. Men jag måste bara inse, att barnen har det bäst här i Sverige. Ja, dokumentären påverkade mig rejält. Den plockade fram en del av mitt “gamla jag”. En glöd som aldrig kommer att slockna…

TOM CRUISE I STOCKHOLM

Tyvärr missar jag både konserten i Immanuelskyrkan och premiären av Jack Reacher ikväll.

Men men, för det första så är jag sjukskriven och för det andra så kan jag inte gå på action filmer nu när jag är i vecka 35 av min graviditet. Stackars lilla tjejen fick ju spader redan när jag gick på James Bond för ganska länge sedan.

Tack i alla fall till Johan Petré för inbjudan!

TOM CRUISE I STOCKHOLM

Tyvärr missar jag både konserten i Immanuelskyrkan och premiären av Jack Reacher ikväll.

Men men, för det första så är jag sjukskriven och för det andra så kan jag inte gå på action filmer nu när jag är i vecka 35 av min graviditet. Stackars lilla tjejen fick ju spader redan när jag gick på James Bond för ganska länge sedan.

Tack i alla fall till Johan Petré för inbjudan!

TOM CRUISE I STOCKHOLM was originally published on Linda Lampenius Brava

Till “Fia” ang inlägget om svullna ben och viktnedgång vid amning

“Fia” regaerade på mitt förra inlägg och skrev att hon inte trodde på att jag åt mycket mat och godsaker, eftersom jag skrev att jag inte gått upp i vikt i samma takt som jag gjorde med Olivia. Dessutom verkade hon inte tro på att kvinnor är olika gällande hur de reagerar på amning.

Som info till “Fia” vill jag berätta att ätstörningar nästan alltid i grund och botten beror på att man inte fått en bra självkänsla som barn. Antingen har man upplevt missbruk i familjen, eller så har man inte blivit sedd och uppmuntrad. Sexuellt utnyttjande leder också ofta till ätstörningar eller missbruk senare i livet. Ifall man känt sig 100 % trygg som barn, så brukar inte en ätstörning börja för att man vill bli smalare. Jag berättar väldigt mycket om detta i min kommande bok (Forum/Bonnierförlagen), som kommer ut 2013.

Jag är ledsen, om du “Fia” tog illa upp. Vet inte vad som ligger bakom det.
Men “Fia”, det finns faktiskt människor som har väldigt snabb ämnesomsättning och det finns många kvinnor som upplever att all energi sugs ur dem när de ammar, hur bra de än tar hand om energiintaget.

Jag har ärvt detta dilemma av min mamma Ulla. Hon hade huvudrollen i en stor finsk film som handlade om första världskriget. Jag var 2-3 månader gammal när hon började filma. Jag var med i några scener i filmen som hennes yngsta barn. Här nedan ser du bilder på henne (från just den filmen). Hennes kinder blev insjunkna och hon blev jätte mager av att amma.

Min mammas ansikte syns som “genomskinlig” bild i bakgrunden och dessutom sitter hon längst till höger med mig i famnen.

Här är också mamma på bild (“Elina” i filmen)

“Fia”, det är inte alltid kul att inte kunna gå upp i vikt när man egentligen vill det…

Till "Fia" ang inlägget om svullna ben och viktnedgång vid amning

“Fia” regaerade på mitt förra inlägg och skrev att hon inte trodde på att jag åt mycket mat och godsaker, eftersom jag skrev att jag inte gått upp i vikt i samma takt som jag gjorde med Olivia. Dessutom verkade hon inte tro på att kvinnor är olika gällande hur de reagerar på amning.

Som info till “Fia” vill jag berätta att ätstörningar nästan alltid i grund och botten beror på att man inte fått en bra självkänsla som barn. Antingen har man upplevt missbruk i familjen, eller så har man inte blivit sedd och uppmuntrad. Sexuellt utnyttjande leder också ofta till ätstörningar eller missbruk senare i livet. Ifall man känt sig 100 % trygg som barn, så brukar inte en ätstörning börja för att man vill bli smalare. Jag berättar väldigt mycket om detta i min kommande bok (Forum/Bonnierförlagen), som kommer ut 2013.

Jag är ledsen, om du “Fia” tog illa upp. Vet inte vad som ligger bakom det.
Men “Fia”, det finns faktiskt människor som har väldigt snabb ämnesomsättning och det finns många kvinnor som upplever att all energi sugs ur dem när de ammar, hur bra de än tar hand om energiintaget.

Jag har ärvt detta dilemma av min mamma Ulla. Hon hade huvudrollen i en stor finsk film som handlade om första världskriget. Jag var 2-3 månader gammal när hon började filma. Jag var med i några scener i filmen som hennes yngsta barn. Här nedan ser du bilder på henne (från just den filmen). Hennes kinder blev insjunkna och hon blev jätte mager av att amma.

Min mammas ansikte syns som “genomskinlig” bild i bakgrunden och dessutom sitter hon längst till höger med mig i famnen.

Här är också mamma på bild (“Elina” i filmen)

“Fia”, det är inte alltid kul att inte kunna gå upp i vikt när man egentligen vill det…

Bullhead med Matthias Schoenaerts och Jeroen Perceval

Jag är skakad efter kvällens biobesök. Vi såg filmen “Bullhead”.
Alla skådespelare var lysande. I de två största rollerna såg vi Matthias Schoenaerts (Jacky Vanmarsenille) och Jeroen Perceval (Diederik Maes).
Filmen är gripande, sorglig, dyster, mörk och rå. Även om den baserar sig på den belgiska hormonmaffians framfart i köttbranschen, så upplevde jag berättelsen om pojkens (vars pung krossades av en annan pojke) förvandling till ett “odjur”, som det starkaste momentet i filmen. Scenen, där misshandeln sker, är förskräcklig.

Det är inte bara djuren som pumpas fulla med steroider, utan också “Jacky”. Hans steroidmissbruk började efter misshandeln. Läkaren rådde föräldrarna att ge pojken testosteron för att han skulle kunna utveckla bl.a. muskler och behåring på kroppen.

När vi träffar “Jacky” i 30-års åldern, är han vilsen, osäker och olycklig, men samtidigt impulsiv och extremt aggressiv pga hormonerna.

Jacky har egentligen bara en vän, en människa han kan lita på, nämligen hans bror. Även brodern får stå ut med “Jackys” nyckfulla humör.

När misshandeln hände i barndomen, var “Jacky” ute och lekte med sin bästa vän “Diederik”. “Diederiks” pappa förbjöd sin son att vittna, eftersom det kunde ha förstört hormonaffärerna. “Jackys” och “Diederiks” vänskap tog slut, men de levde båda med minnet av det fruktansvärda som skett. När männens vägar möts senare i livet, agerar “Diederik” så gott han kan för att rädda “Jacky” från att åka fast, när poliserna kommit på hormonbehandlingarna av djuren. Dock är det för sent då och “Jacky” hamnar i en “återvändsgränd” i slutet av filmen.
På vägen dit hinner han hitta “pojken” som hade misshandlat och förstört hans liv. Misshandlaren blir då en “grönsak” för resten av livet. Misshandlarens syster, som “Jacky” varit förtjust i sedan barndomen, blir en viktig länk i processen att hitta misshandlaren.

Filmen får en att förstå våldsamma och kriminella personer, som varit med om fruktansvärda saker i barndomen
Filmen är oerhört stark och jag mådde illa efteråt, men den är så fruktansvärt bra att jag vill rekommendera den till alla över 18 år.

Här nedan bild på Matthias Schoenaerts och en bild av honom med den geniala regissören och manusförfattaren till Bullhead, nämligen Michael R. Roskam.

The Best Exotic Marigold Hotel

Vilken underbar film! Ifall du inte sett filmen “Marigold Hotell”, så rekommenderar jag dig att skynda till biografen så fort som möjligt.

Några engelska pensionärer upplever en kulturchock då de bestämmer sig för att leva sina sista år i Indien.

Filmen skildrar livet i Indien på ett vackert sätt.

Allas rollprestationer är toppklass, förutom Dev Patels (han gjorde huvudrollen i “Who wants to be a millioner”)
Bäst är Bill Nighy.

20120501-034928.jpg

20120501-034954.jpg

20120501-035020.jpg

20120501-035044.jpg

20120501-035100.jpg

Safe House, Denzel Washington, Ryan Reynolds, Daniel Espinosa, Fares Fares, Joel Kinnaman

20120303-224127.jpg

Ikväll hade Olivia farmor på besök, så Martin och jag fick en chans att gå på bio.
Vi såg “Safe house”. Vad bra filmen var!!! Regissören Daniel Espinosa hade gjort ett fantastiskt jobb. T.o.m. “pretty boy” Ryan Reynolds var suverän.
Biljakterna, slagsmålen och skjutscenerna var mycket mer trovärdiga än i filmer som är regisserade av amerikanska actionfilmregissörer.

Castingen var perfekt. Alla var bra i sina roller.

Ifall ni inte sett filmen, gå och se den så fort ni kan!

My favourite evening gown, Min älskade aftonklänning

20120229-220248.jpg

I bought my all time favourite evening gown on Sunset Strip, in a small boutique, 1997.

I wore the gown at the premiere of a James Bond movie in LA, in December 1997.

20120229-220151.jpg

I also wore it when I performed at the Playboy Mansion at the New Year’s Eve party (1997-1998).

20120229-220459.jpg

20120229-220536.jpg

I wore that same gown in Baywatch, in the scene where I give a concert.

2010 I wore that evening gown when I had my new pr pics taken.

20120229-221008.jpg

The “bath-picture” was also taken fall 2010.

The Oscars, Vanity Fair, dresses

Här kommer lite tankar om klänningar och ortorexi/anorexi varningar.

Följande klänningar/”looker” gillade jag väldigt mycket på Oscars galan och på Vanity Fairs efterfest:

 

 

Det var alltså kläderna och detaljerna jag gillade på dessa bilder.
Nu kommer min lista på dem jag ser som dåliga förebilder för kvinnor/flickor, pga deras låga fettprocent.

Angelina ser anorektisk ut. Hon som varit så vacker, har blivit som en karaktär i “Vampyrskolan”. Angelina såg så frisk ut när hon hade mera fett på kroppen. Här är hon en väldigt dålig förebild för tjejer.

 

 

Victoria ser också anorektisk ut. Samma sak här som med Angelina. Victoria var oerhört mycket sexigare och snyggare när hon hade lite kött på benen, i början av Spice Girls sagan.

 

 

Här är däremot två kvinnor som ser ut som “praktexemplar” på ortorektiker. De äter “hälsosamt” (alltså överdriver och får inte i sig fett och kolhydrater) och tränar som galningar. De ser antagligen mycket äldre ut (kroppen) än vad de är.

 

 

Millennium, The Girl with the Dragon Tattoo, Daniel Craig, Lucia

Jag hade fått inbjudan till kvällens premiär av The Girl with the Dragon Tattoo, men var tvungen att tacka nej eftersom Martin jobbade sent och vi inte fick barnvakt. Hade varit intressant att se denna version av filmen. Dessutom är ju Daniel Craig en riktig “heting”…

Idag har jag färgat håret hos Matthias, fått akupunktur behandling och firat Lucia på Olivias dagis.

I morgon och i övermorgon uppträder jag på Birger Jarls julkonserter i Immanuelskyrkan i Stockholm.

Önskar alla en god natt…

Romantisk dejt med Martin

Igår kväll gick Martin och jag igen på “dejt”. Martins mamma var hos oss och tog hand om Olivia från halvfem till halvtio. Marta är underbar!

Vi klädde upp oss lite grann och åkte först till en av våra favoritrestauranger, Agra Tandoori, på Kungsholmen.

Vi åt lamm och kyckling Saag. Jättegott!!! Det kändes helt fantastiskt att sitta på restaurang, bara vi två. Även om vi älskar att vara med Olivia, så behöver vi ibland få göra saker på tu man hand. Då är det bättre att göra något utanför hemmet. Vi kände oss nykära och kunde prata på ett helt annat sätt än då vi är tillsammans hela familjen.

Efter middagen gick vi på bio. Vi såg True Grit. Filmen var underbar! Känslan i filmen pendlade mellan humor och allvar, på ett välbalanserat sätt. Rollprestationerna var perfekta! Synd at Hailee Steinfelds namn inte står på reklamen. Hon var minst lika bra som de “stora namnen”. Matt Damon visade sig vara en lysande komiker. Gå och se filmen om ni inte sett den än!

Vi åkte hem efter bion. Då fortsatte vi mysa i soffan. Tittade på slutet av Melodifestivalen.

Jag rekommenderar VERKLIGEN en “dejt” då och då, även om man är gift…eller rättare sagt, speciellt då man varit tillsammans en längre tid.

Kram,Linda