Imponerad av Loreen

Det är sällan en pop artist imponerar på mig på det konstnärliga planet.

Loreen har visat gång på gång att hon är en sann musiker och konstnär. Jag älskade hennes softa, avskalade stil i Efter Tio. Igår visade hon igen hur hon andas och lever musiken hon framför. Hon fyllde hela arenan med sin karisma.

Loreen är på ett fantastiskt sätt mystisk. Hon kan aldrig bli “too much”, som så många andra pop artister.

Loreen utstrålar också värme och ödmjukhet.

Jag hoppas innerligt att mitt fiolspel någon gång kan klinga tillsammans med Loreens varma röst.

20120527-214514.jpg

Ögoninflammation

Igår bröt en förbaskad ögoninflammation ut i mitt högra öga.
Har inte haft en ögoninflammation under mitt vuxna liv, så det var väl på tiden då 😉
Imorgon skall jag gå på ett viktigt möte inför ett stort uppträdande i höst. Vill ju helst inte se ut som jag gör just nu på det mötet, men jag blir illa tvungen.
Använde krämen Noviform igår kväll, men den hjälpte inte så mycket. Idag fick jag Fucithalmic av en läkare på Serafen. Redan en halv timme efter första dropparna kändes det bättre. Nu ser mina ögon ut så här:

20120523-154103.jpg

20120523-155015.jpg

Anton Hysén och Molly Nutley till final i Let's Dance

Ikväll såg jag Let’s Dance live i Frihamnen med min väninna Annika Zetterman.
Lotta på Reliable bjöd in oss till VIP rummet. Tack Lotta!
Många minnen väcktes till liv. Det har gått fyra år sedan jag var med och tävlade.
Mikaela Sjöberg hade sminkat och fixat mitt hår inför ikväll 🙂

Anton och Molly kommer att tävla i finalen. Anton kommer att vinna. Så tror jag…

20120519-003946.jpg

20120519-004008.jpg

20120519-004027.jpg

20120519-004053.jpg

20120519-004110.jpg

Anton Hysén och Molly Nutley till final i Let’s Dance

Ikväll såg jag Let’s Dance live i Frihamnen med min väninna Annika Zetterman.
Lotta på Reliable bjöd in oss till VIP rummet. Tack Lotta!
Många minnen väcktes till liv. Det har gått fyra år sedan jag var med och tävlade.
Mikaela Sjöberg hade sminkat och fixat mitt hår inför ikväll 🙂

Anton och Molly kommer att tävla i finalen. Anton kommer att vinna. Så tror jag…

20120519-003946.jpg

20120519-004008.jpg

20120519-004027.jpg

20120519-004053.jpg

20120519-004110.jpg

Sanna Martin och Norges hockeylandslag

Ikväll uppträdde jag på en företagsfest med underbara Sanna Martin och hennes toppen-band.

Det är en ynnest att få ha så kul på jobbet som jag har.

Jag blev också tillfrågad att spela in en kort videosnutt för norska hockeylandslaget. Önskade dem lycka till, men poängterade att de ej kommer att slå Finland 😉

En del av hockeylaget hade “tjuvkikat” på vårt uppträdande 🙂

Här en bild på Sanna och killarna i bandet.

20120516-224621.jpg

TIME Magazine, Breast-feeding photos

Jag är ledsen, men det äcklar mig att se 3-6 åringar bli ammade.
Jag tycker över huvud taget inte om att se mammor amma på caféer och restauranger i de fall då mammorna är så “öppna” med ammandet, att man kan se en del av vårtgården. Jag tappar aptiten när jag ser det.

Jag ammade Olivia i 5 månader och hade säkert fortsatt 2-3 månader till ifall mjölken hade räckt till, men efter 8 (max 10) månader hade jag nog valt att sluta.

Än en gång, jag är ledsen, men i mina ögon är dessa bilder groteska.

 

Stort tack till SVT för "Min Sanning" med Berth Milton och Kristina Hedberg och programmet om Malmö polisen

Min man Martin och jag kunde inte låta bli att titta på två TV program igår kväll, nämligen SVTs “Min Sanning” och “Malmöpolisen”.

Kristina Hedberg provocerar sina gäster på ett sätt som resulterar i öppna och ärliga svar. Väldigt intressant att skåda.
Fick en helt annan bild av Berth än jag haft innan.

Jag tycker, som de flesta andra finländare, att svenska polisen för det mesta klantar sig. I gårdagens avsnitt av “Malmöpolisen” hade TV valt ut två individer inom polisen, som lyckades ge en positiv bild av polisen.

Tack SVT!!!

Vill dock däga att det är idiotiskt att låta Kristina Hedberg gå!

Stort tack till SVT för “Min Sanning” med Berth Milton och Kristina Hedberg och programmet om Malmö polisen

Min man Martin och jag kunde inte låta bli att titta på två TV program igår kväll, nämligen SVTs “Min Sanning” och “Malmöpolisen”.

Kristina Hedberg provocerar sina gäster på ett sätt som resulterar i öppna och ärliga svar. Väldigt intressant att skåda.
Fick en helt annan bild av Berth än jag haft innan.

Jag tycker, som de flesta andra finländare, att svenska polisen för det mesta klantar sig. I gårdagens avsnitt av “Malmöpolisen” hade TV valt ut två individer inom polisen, som lyckades ge en positiv bild av polisen.

Tack SVT!!!

Vill dock däga att det är idiotiskt att låta Kristina Hedberg gå!

Bullhead med Matthias Schoenaerts och Jeroen Perceval

Jag är skakad efter kvällens biobesök. Vi såg filmen “Bullhead”.
Alla skådespelare var lysande. I de två största rollerna såg vi Matthias Schoenaerts (Jacky Vanmarsenille) och Jeroen Perceval (Diederik Maes).
Filmen är gripande, sorglig, dyster, mörk och rå. Även om den baserar sig på den belgiska hormonmaffians framfart i köttbranschen, så upplevde jag berättelsen om pojkens (vars pung krossades av en annan pojke) förvandling till ett “odjur”, som det starkaste momentet i filmen. Scenen, där misshandeln sker, är förskräcklig.

Det är inte bara djuren som pumpas fulla med steroider, utan också “Jacky”. Hans steroidmissbruk började efter misshandeln. Läkaren rådde föräldrarna att ge pojken testosteron för att han skulle kunna utveckla bl.a. muskler och behåring på kroppen.

När vi träffar “Jacky” i 30-års åldern, är han vilsen, osäker och olycklig, men samtidigt impulsiv och extremt aggressiv pga hormonerna.

Jacky har egentligen bara en vän, en människa han kan lita på, nämligen hans bror. Även brodern får stå ut med “Jackys” nyckfulla humör.

När misshandeln hände i barndomen, var “Jacky” ute och lekte med sin bästa vän “Diederik”. “Diederiks” pappa förbjöd sin son att vittna, eftersom det kunde ha förstört hormonaffärerna. “Jackys” och “Diederiks” vänskap tog slut, men de levde båda med minnet av det fruktansvärda som skett. När männens vägar möts senare i livet, agerar “Diederik” så gott han kan för att rädda “Jacky” från att åka fast, när poliserna kommit på hormonbehandlingarna av djuren. Dock är det för sent då och “Jacky” hamnar i en “återvändsgränd” i slutet av filmen.
På vägen dit hinner han hitta “pojken” som hade misshandlat och förstört hans liv. Misshandlaren blir då en “grönsak” för resten av livet. Misshandlarens syster, som “Jacky” varit förtjust i sedan barndomen, blir en viktig länk i processen att hitta misshandlaren.

Filmen får en att förstå våldsamma och kriminella personer, som varit med om fruktansvärda saker i barndomen
Filmen är oerhört stark och jag mådde illa efteråt, men den är så fruktansvärt bra att jag vill rekommendera den till alla över 18 år.

Här nedan bild på Matthias Schoenaerts och en bild av honom med den geniala regissören och manusförfattaren till Bullhead, nämligen Michael R. Roskam.