Jag är skakad efter kvällens biobesök. Vi såg filmen “Bullhead”.
Alla skådespelare var lysande. I de två största rollerna såg vi Matthias Schoenaerts (Jacky Vanmarsenille) och Jeroen Perceval (Diederik Maes).
Filmen är gripande, sorglig, dyster, mörk och rå. Även om den baserar sig på den belgiska hormonmaffians framfart i köttbranschen, så upplevde jag berättelsen om pojkens (vars pung krossades av en annan pojke) förvandling till ett “odjur”, som det starkaste momentet i filmen. Scenen, där misshandeln sker, är förskräcklig.

Det är inte bara djuren som pumpas fulla med steroider, utan också “Jacky”. Hans steroidmissbruk började efter misshandeln. Läkaren rådde föräldrarna att ge pojken testosteron för att han skulle kunna utveckla bl.a. muskler och behåring på kroppen.

När vi träffar “Jacky” i 30-års åldern, är han vilsen, osäker och olycklig, men samtidigt impulsiv och extremt aggressiv pga hormonerna.

Jacky har egentligen bara en vän, en människa han kan lita på, nämligen hans bror. Även brodern får stå ut med “Jackys” nyckfulla humör.

När misshandeln hände i barndomen, var “Jacky” ute och lekte med sin bästa vän “Diederik”. “Diederiks” pappa förbjöd sin son att vittna, eftersom det kunde ha förstört hormonaffärerna. “Jackys” och “Diederiks” vänskap tog slut, men de levde båda med minnet av det fruktansvärda som skett. När männens vägar möts senare i livet, agerar “Diederik” så gott han kan för att rädda “Jacky” från att åka fast, när poliserna kommit på hormonbehandlingarna av djuren. Dock är det för sent då och “Jacky” hamnar i en “återvändsgränd” i slutet av filmen.
På vägen dit hinner han hitta “pojken” som hade misshandlat och förstört hans liv. Misshandlaren blir då en “grönsak” för resten av livet. Misshandlarens syster, som “Jacky” varit förtjust i sedan barndomen, blir en viktig länk i processen att hitta misshandlaren.

Filmen får en att förstå våldsamma och kriminella personer, som varit med om fruktansvärda saker i barndomen
Filmen är oerhört stark och jag mådde illa efteråt, men den är så fruktansvärt bra att jag vill rekommendera den till alla över 18 år.

Här nedan bild på Matthias Schoenaerts och en bild av honom med den geniala regissören och manusförfattaren till Bullhead, nämligen Michael R. Roskam.