Jag tycker att “hen”-hysterin gått för långt i Sverige.

Jag förstår inte varför vi inte gläds åt olikheterna mellan män och kvinnor. Vi är ju biologiskt olika och hormonerna gör att vi agerar och tänker olika.

“Hen”-förespråkarna tror säkert att vi kvinnor som är emot “hen” är alldeles för “mesiga” och bara går mellan spisen, tvättstugan och sängen i hemmet. Ack nej!!!

Jag har alltid haft långt ljust hår, gillat rosa och haft vackra aftonklänningar på scen, men jag har samtidigt levt ett s.k. “manligt” liv. Jag är lite “både och”. Min karriär har varit nummer ett i mitt liv. Jag har rest ofattbart mycket och uppträtt på otaliga scener. Jag har tävlat i rally och älskar att åka slalom med män som är “fartdårar”.

När jag träffade min man Martin lugnade jag ner mig och fick ett otroligt behov av att få vara mjuk och skör, så där “kvinnlig”. Det var skönt att krypa ner i min mans stora, trygga famn. Vi fick vår dotter Olivia för tre år sedan. Under graviditeten kände jag mig så lycklig och så extremt stolt över att få bli mamma. Vilken underbar känsla att få vara ett med barnet, att få känna barnet sparka i magen, att få amma barnet. Allt detta kan bara vi kvinnor uppleva. Kvinnor och män ÄR olika! Varför skall det vara så svårt att medge fakta.

 

Det som gör mig mest förbannad är dock att dessa “hen”-förespråkare använder finska språket som ett argument.

Herra Jumala! Finska språket är ett uraliskt/finsk-ugriskt språk. Det har talats i över 1000 år och i början av 1500-talet skrev finlandssvenska biskopen Mikael Agricola ner orden och språket i form av en ABC-bok, Nya Testamentet och andra religiösa skrifter.

Om någon av dessa “hen”-människor kommer och påstår att genus frågor låg bakom uppkomsten av finska språket eller Mikael Agricolas sätt att skriva ner språket, så gör de verkligen bort sig.

Finska språket är uppbyggt på ett helt annat sätt än svenskan.

“Hen”-förspråkarna drar dessutom paralleller mellan avsaknaden av könsneutrala pronomen i finska språket och det finska jämlika samhället. Här kan man verkligen säga att de trampar på en mina.

Utöver finska, ungerska, estniska, samiska och andra uraliska språk, har även följande språk könsneutrala pronomen:

kinesiska, malaysiska, koreanska, turkiska, bengali, filipino, indonesiska, persiska, swahili.

Kan “hen”- förespråkarna påstå att dessa länder är kända för mänskliga rättigheter eller för att de tagit upp genus frågor?

Nej, det kan de inte.

Språken i sig har inget att göra med denna absurda “hen”-diskussion.

Vi skall vara stolta över våra olikheter! Länge leve mångfalden!

5 thoughts on “Genus frågor och "hen" trams

  1. 75 HEN-PERSONER SÄTTER AGENDAN FÖR SVERIGES RIKSDAG

    Har det varit folkomröstning i frågan? Naturligtvis inte.

    Riksdagen kommer nu att besluta om införandet av dubbelkönade varelsers legitimitet och särskilda rättigheter. Samt moraliska överlägsenhet.

    Nej, det rör sig inte om hermafroditer eller pseudohermafroditer. Det rör sig om en handfull personer, som nu ska få laglig rätt att vara ett kön den ena dagen, ett annat kön den andra dagen. Och så tillbaka igen.

    Vara mamma den ena dagen, pappa den andra dagen, bådadera den tredje dagen. Samtidigt som tiotusentals genuspedagoger och genusförskolor till oöverskådliga kostnader skall lära andras barn att förstå, att det egentligen inte finns pojkar och flickor, män och kvinnor. Bara mellanting. Göteborgs universitet engagerar sig i Heterohatets dag.

    De två gamla könen finns inte. De är bara sociala konstruktioner. Det är bara de tredje och fjärde könen som får godkänt.

    Jag citerar en ledare av ”Widar”:

    ”Sverigedemokraterna är nu ensamma om att vilja sterilisera könsbytarna. En och annan KD riksdagsledamot kanske gör gemensam sak med SD i omröstningen.

    Ibland kan en handfull personer skaka en hel regering. För att detta ska inträffa krävs oftast att regeringen i frÃ¥ga är en koalition mellan disparata partier. – – – Det är ytterst fÃ¥ människor – cirka 75 per Ã¥r – som inleder de avancerade och komplicerade utredningar som kan leda fram till könsbyte; eller könskorrigering som den korrekta medicinska termen lyder. En lagstiftning frÃ¥n 1972 ställer upp särskilda villkor för den som kan fÃ¥ tillstÃ¥nd att göra ett könsbyte. Personen ska vara svensk medborgare, ogift och steril. Den som inte är steril mÃ¥ste genomgÃ¥ en sterilisering.”

    http://www.folkbladet.se/opinion/ledare/default.aspx?articleid=5939507

    Men den största frågan återstår att lösa: VILKET KÖN TILLHÖR KASTRATERNA?

    Jag känner en man, som länge känt, att han fötts i en okönad kropp. Han ämnar nu låta kastrera sig. Men hen vill fördenskull varken vara en ”man” eller en ”kvinna” eller bådadera samtidigt. Vilka rättigheter skall hen få? Vad skall det stå i hens pass?

  2. På finska använder man pronomet “hän” men det förutsätter att man vet vilken person man talar om – exempelvis “hän” (Peter) sa si eller “hän” (Lisa) gjorde så – det är alltså inte könsneutralt – men det finsk-ugriska språket tillhör inte den indoeuropeiska språkgemenskapen.

    Därför finns inget motsvarande på vare sig tyska, engelska, franska eller svenska. Det skulle alltså innebära ett större ingrepp i grammatiken om man på konstgjord väg införde ett icke-indoeuropeiskt pronomen i svenskan.

  3. SVERIGES RADIO VILL INFÖRA ”HEN” OCH ”HENOM”

    Sveriges radio, en underavdelning av RFSL, ägnade idag, 28/2, ett programblock i P1 morgon dels åt att stödja ett kommande regeringsförslag om ensamstående kvinnors rätt till skattefinansierad befruktning utan inblandning av kända fäder, dels till att propagera för pronomenet ”hen”.

    Från RFSL hade inkallats en upprörd hen, VIO SZABO, som varje dag upplever det som smärtsamt och kränkande, att omgivningen betraktar henne antingen som en tjej eller som en kille:

    http://www.transformering.se/transbloggen?page=1

    Vio Szabo, redan en stor och viktig personlighet i svenskt kultur- och journalistliv och en auktoritet, vars ord eventuella heteromänniskor har att noga lyssna på, deklarerar bl.a.:

    • ”Det började redan när jag var liten. När mina föräldrar sa åt mig att jag var tvungen att leka utan att smutsa ned mig eftersom det var så man gjorde när man var tjej, blev jag rasande. Inte för att jag inte fick leka som jag ville, utan för att de kallade mig tjej.”
    (DN 2011-05-17 i propagandaartikeln ”I allt fler länder väcks nu frågan om rättigheten till ett tredje kön.”)

    En Aftonbladet-bloggare, Leifslillarosa, kommenterade samma dag:

    ”Jag vill vara hen – inte hon eller han´ säger Vio Szabo, 26, till DN. Hon och hennes ´flickvän´ (f.d. pojkvän) kräver rätten till ett tredje kön, man ska inte tvingas vara han eller hon, man ska även kunna välja att vara en hen, ty hon känner sig varken som man eller kvinna. – – –

    Nu ska HEN och HENS flickvän skaffa barn. Hens flickvän som tidigare var man har sparat lite sperma på en klinik som de nu ska använda för att få barn. Vio säger att man nog får en liberal syn på kön om man växer upp i en genusmedveten familj, så det torde inte vara några problem för barnet. Vio ser även en anann daglig fördel, hon kan rusa in på både kill och tjejtoan efter behag.”

    Blir ett barn verkligen lyckligare av det sistnämnda? Eller är barn främst hippa inredningsprylar och sexualpolitiska slagträn? Också i tonårsåldern?

  4. Håller med till fullo! Kunde inte sagt det bättre själv! Jag vill vara kvinna och vill vara en “hon” och inte “hen”.

Comments are now closed.