Senaste veckan har varit omtumlande. Även om jag tänkt och jobbat på min föreläsning omnätstörningar i två månader, så var den sista veckan väldigt jobbig.

Jag levde ett liv i lögn så länge. I dryga 21 år var det bara jag som visste.

När vi spelade in “Det blir bättre”, tog det ca 3 veckor och jag hade vanligtvis bara fyra till fem personer runtomkring mig.

Igår blev jag tvungen att avslöja alla svårigheter och genanta hemligheter för mässpubliken på 45 minuter. Jag misslyckades med att hålla tiden och föreläsningen blev 75 minuter lång! Håller samma föreläsning 14 och 15 mars. 14 mars måste jag dra en kortare version (45 min), men 15.3. blir det närmare 90 minuter.

Jag har dessutom oroat mig för mitt pekfinger sedan 30.1., då jag klämde vänstra pekfingret när jag stängde bildörren. Fem dagar efter olyckan stack jag in en nål under min nagel, för att jag inte klarade av trycket längre. Det konstiga var att blodet inte hade koagulerat, utan jag kunde börja trycka ut blod ur fingret.

20120210-200744.jpg

Idag har jag inte orkat göra någonting alls. Just nu sitter jag och tittar på “På spåret” med min kära man. Jag “zippar” lite på roséchampagne, men det går rätt så trögt. Jag har inte vanan inne precis…

Innan “På spåret” tittade vi på Malin, som intervjuade morgondagens Melodifestivaltävlande för barnkanalen. Malin är fantastisk!!! Naturlig, smart och vacker!!!

Nu skall jag ta en “zipp” igen…

Önskar er en härlig fredagkväll🙂

4 thoughts on “Vilken urladdning

  1. Vill tacka dig så mycket för föreläsningen på Eriksberg i Göteborg igår. Det var starkt och du var modig.
    En helt underbar avslutning vi fick lyssna till, jag blev rörd. Vi pratade några ord efter föreläsningen. Tack Linda och Lycka till framåt. Kram Linda

  2. Vad stark och modig du är Linda…hoppas du får njuta av en lugn&skön helg. Krya på fingret! Kram//I

  3. Hej Linda!
    Tack för en fantastisk föreläsning i torsdags! Du gör ett viktigt arbete, sprider kunskap så att vi kan förstå. Har en släkting som haft ätstörningar, men vi förstod inte. Tack o lov är hon också friskt idag.
    Fortsätt ditt goda arbete, ser fram mot din bok.
    Många kramar & Lycka till!
    Cia
    Ps. Var tyvärr tvungen gå innan slutet, men det berodde INTE på dig utan ett annat möte. Önskar jag kunde ha stannat kvar…

  4. Såg just ditt avsnitt av “Det blir bättre”, och tårarna bara rann vid flera tillfällen. Kände igen mig i så mycket (bortsett från att jag givetvis inte är en firad violinist). Skammen, lögnerna, den låga självkänslan … Men också hoppet och tron på att bli frisk. Det har väckts i mig på sistone. TACK för att du vågar berätta och hjälper till att sätta ljus på något som många bär som en tung hemlighet men som samtidigt tragiskt nog är närmast accepterat i samhället (de som har ett okomplicerat förhållande till mat verkar bli allt färre).
    Önskar dig stort lycka till på dina kommande föreläsningar. Du gör skillnad!!

Comments are now closed.