Googlade precis “studentexamen” och blev chockad. Är det faktiskt så att man blir student i Sverige UTAN att göra studentprov i olika ämnen??? Hoppas jag missförstått detta.
Finland har behållit studentexamen. Studentproven i de olika ämnena administreras centralt av studentexamensnämnden och hålls samtidigt i alla gymnasier.

Studentproven ordnas två gånger årligen, slutet av mars till början på april och slutet av september till början på oktober. Fram till 1994 avlade en gymnasieelev normalt alla sina prov samma termin och kunde därför avlägga högst 6 ämnen. Nuförtiden kan en elev dela upp sina prov på högst tre provtillfällen, fast de flesta eleverna väljer att avlägga proven under sitt avgångsår, en del på hösten, resten på våren. Frivilliga ämnen får skrivas också senare, efter godkänd examen.

Studentbetyget, som baserar sig på studentexamen, är skilt från det egentliga avgångsbetyget från gymnasiet. För att erhålla studentbetyg bör en elev godkänt ha avlagt fyra ämnesprov, samt även ha ett godkänt avgångsbetyg från gymnasiet. En elev som avlagt studenten och alltså fått ett studentbetyg kallas allmänt för student. För att få en studieplats vid ett universitet bör man antingen vara student eller ha en yrkesinriktad grundexamen (från en yrkesskola). Studerande vid finska universitet kallas sällan för studenter, utan de är just studerande.

Ämnena vid studentexamensproven är modersmålet (finska, svenska eller samiska) eller – för invandrare – svenska eller finska som andra språk, det andra inhemska språket (finska eller svenska), främmande språk (engelska, tyska, franska, ryska, spanska)matematik och realämnen (fysik, kemi, biologi, geografi, religion, psykologi, filosofi, hälsokunskap, historia och samhällslära). En abiturient (sista årets elev vid gymnasium) skall vid studentexamnensanmälan utöver modersmålet välja minst tre obligatoriska ämnen, varav högst ett främmande språk och högst ett realämne. Fler ämnen kan skrivas som frivilliga. Mängden ämnen som kan skrivas begränsas i praktiken av att vissa av språkproven hålls samma dag, liksom vissa av realproven. Ett underkänt prov i ett obligatoriskt ämne kan kompenseras med tillräckligt goda resultat i andra ämnen, medan underkänt resultat i frivilliga ämnen inte noteras.

De enskilda proven är sex timmar långa. Modersmålsprovet består alltså av två olika prov som hålls två olika dagar och består av ett prov i textkompetens och ett essäprov, båda i form av uppgifter utgående från material som delas ut på provtillfället. Fram till 1990-talet bestod båda proven av uppsatser. För språken hålls en hörförståelse en dag och den skriftliga delen med läsförståelse, grammatik och uppsats en annan dag. För resten av ämnena genomförs proven under en dag. För språk finns olika prov för kort, medellång eller lång lärokurs (beroende på när eleven inlett sina studier i språket) och för matematik för lång eller kort lärokurs. Sedan 2006 består realproven av skilda prov för de olika ämnena. Tidigare skrevs realen som ett prov och abiturienten kunde då fritt välja frågor från olika realämnen.

På flyget läste jag i en tidning om en undersökning gjord gällande 14-15-åringars kunskaper (inom matematik, språk och historia). Japan var på plats nummer ett och Finland kom efter som tvåa. Vet ni var Sverige hamnade? På plats nummer 17! Jag hoppas att studentexamen (proven) återinförs i det svenska systemet innan Olivia börjar gymnasiet.

Det är många saker som är bättre i Sverige än i Finland, men i det här fallet leder Finland med ljusår.

9 thoughts on “Googlade precis studentexamen och insåg att ungdomar i Sverige inte ens behöver göra studentprov för att kunna bli och kalla sig "student"

  1. ja studentexamen avskaffades i Sverige 1968. Så efter det är man inte så är gymnasieskolan en förlängning av högstadiet.

  2. Du har säkert rätt i att den finska kunskapsnivån är bättre än den svenska, statistiken talar ju sitt tydliga språk. Men jag undrar om det är studentproven som avgör? Skulle verkligen kunskapsnivån stiga i Sverige så att vi hamnar i toppen av listan pga återinfört studentprov? Är det inte grundutbildningen i Sverige som inte når samma höga nivå som i Finland? Jag tror mer på att vi behöver mer disciplin och tydliga mål, gärna prov, tidigt i grundskolan i Sverige.

    1. Hej Maria! Jag tycker precis som du, att mer disciplin, tydliga mål och prov tidigt i grundskolan skulle behövas i Sverige. Men hela idén med att bli student och att gå i gymnasium är ju att man studerar mer intensivt och aktivt än i högstadiet. Gymnasiet är ett steg närmare till högskolestudier och arbetslivet. Ifall man inte har dessa prov i slutet på gymnasieåren, så tror jag att elever inte studerar alls på samma sätt som om de vet att det mesta de studerar under de tre åren skall fastna i huvudet, för att kunna skriva proven. Nu verkar det som om eleverna bara har som mål att bli “godkända”. Vad är det för trams? Hur skall de klara sig i stora världen och i arbetslivet? Ifall det inte krävs mer än att man godkänns, så kunde man lika väl slopa gymnasiet i Sverige.

  3. Slopa gymnasiet tror jag väl inte på, det är ju en högskoleförberedande utbildning i alla fall och för att komma in på de attraktiva utbildningarna så krävs det högsta betyg i alla ämnen från gymnasiet. Så vill man komma nån vart så måste man plugga även nu.

    1. Jag var ironisk när jag skrev det där om att slopa gymnasiet. Förlåt, trodde att jag var tydlig med att påpeka att proven måste återinföras. Klart att gymnasierna måste finnas kvar! Man måste börja kräva mer av eleverna, för deras eget bästa.

  4. Håller med dig!

    Anledningen till att studentexamen infördes från början var för att kontrollera att studenterna hade tillräckliga kunskaper för universitetsstudier. Det var helt enkelt som en kvalitetskontroll, som gjordes objektiv genom att det inte var de egna lärarna som gjorde den.

    Objektiv kvalitetskontroll kan inte vara fel!

    Det är otroligt viktigt idag att välja “rätt” skola, vilket i sig gör det så orättvist. De barn som har aktiva föräldrar har så stort försprång. Vår dotter går i Sverigefinska skolan (vid Fridhemsplan) och vi är otroligt nöjda. Det bästa från Sverige och Finland i en enda skola…

  5. Linda skrivde om PISA: en skilnaden mellan skolor i Finland och Sverige.

    Det är också en skilnaden mellan svenskspråkiga och finskspråkiga elever i Finland. Det har varit en debat om den svenskspråkiga lärareutbildingen i Finland, är det värre en finskspråkig osv.

    Samtidigt finns det en skillnaden mellan studeringplatser i en hög nivå. Det finns mycket mer platser i svenkspråkiga universitet. Varför skulle dom sveskspråkiga grundskolelever studera som finnspråkiga om de skall ha en plats i ett universitet med mindre kunskaper i vilket fall som helst ;)?

    Jag tror denne saken har rötter i en historien, men kanske vi har kommit länge nog från 20-talets svensk rasåtskillnad vilken lärde oss att diskriminera finskspråkiga. Jag tänker att varje svensk och finsk politiker borde läsa Maja Hagermans Det rena landet. Kanske efter det öppnar dom ögon att se hur diskriminering mot finska fortfarande fortsättar.

  6. Hej! (Läste detta inlägg först nu.) Men tyvärr är det sant att något studentexamensprov inte äger rum här i Sverige. Jag är själv finlandssvensk och har tagit studenten i Finland 2002. Jag kan säga att jag är oerhört stolt att ha gjort detta prov och över att kunna visa upp mina papper då jag söker till utbildningar och arbeten här i mitt nya hemland. Det känns bra!

  7. Hej! Har också tagit studentexamen i Finland. Har konstaterat att det är lättare att få höga betyg i Sverige och att de har mindre kunskap trots högre betyg. Dock är det förstås skillnad mellan skolorna och de har börjat med “finska” skolor i Sverige, med lärare från Finland och en hårdare disciplin på barnen.🙂

Comments are now closed.