ÄNTLIGEN!!! En svensk professor som berättar hur stor betydelse hård träning i tidig ålder har, då man eftersträvar färdighet. Är så OTROLIGT UTLED på alla som påstår att man inte skall träna/öva mycket som barn eller tonåring, utan istället vänta tills man är nästintill vuxen.
Längre ner i texten berättar bl.a. professorn att nästan alla kan utveckla absolut gehör, ifall de får rätt träning i åldern tre till fem. Jag tror i och för sig att ifall man är tondöv, så blir det inget trots träningen, men är man normalbegåvad musikaliskt, så kan man träna upp ett absolut gehör.
Jag tror dock att medfödd begåvning har VÄLDIGT stor betydelse, men denna artikel bevisar att det inte går att börja hårdträna senare i tonåren och tro att man skall bli riktigt bra, bara för att man är begåvad. Hjärnan och kroppen utvecklas så mycket i ett tidigt skede. Ifall man inte hoppar på tåget i tid, så är det kört.

Ifall ett barn visar tecken på en väldigt speciell begåvning (då brukar barnet automatiskt gilla den aktiviteten), så tycker jag att man skall se till att barnet får bästa möjliga lärare/tränare, så tidigt som det krävs just för den aktiviteten.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/trender/talang-ar-overskattat_6563987.svd

 

Träna som en världsmästare

1. Föreberedelse: Sätt upp exakta mål och gör upp en detaljerad plan för hur dessa ska uppnås.

2. Koncentration:Oavsett om det handlar om schack eller höjdhopp är ”avsiktlig träning” ett ­mentalt krävande arbete. Det är viktigt att vara helt fokuserad och koncentrerad på uppgiften när man tränar.

3. Tänja gränser:Avsiktlig träning handlar om att hela tiden försöka höja sig över sin nuvarande ­prestationsnivå. För att bli riktigt duktig är det viktigt att identifiera sina svag­heter och försöka förbättra just dem.

4. ”10 000-timmars­regeln”: Att utveckla en talang tar lång tid. Åt­skilliga studier har visat att det krävs runt 10 000 timmar av intensiv träning för att nå världsklass inom ett område.

5. Återkoppling: Det är viktig att kontinuerligt analysera sina framsteg och motgångar, gärna tillsammans med en lärare. Har man inte nått så långt som man hoppats, måste träningen kanske modifieras.

6. Självinsikt: Ska man bli riktigt skicklig inom ett område måste man kunna se sig själv lite utifrån och göra en realistisk bedömning av den egna utvecklingen och förmågan. Utifrån dessa iakttagelser blir det lättare att lägga

upp träningen på rätt sätt.

Källa: Anders Ericsson

4 thoughts on “Övning i 10000 timmar slår medfödd begåvning, Tack SvD för denna artikel!!!

  1. Hej Linda,
    Jag håller med Dig om att det är övning och övning som gäller. Samtidigt har vi alla olika fysiska förutsättningar, jag själv har kroppsbyggnaden att jag hade kunnat bli dansös om jag hade fortsatt (började tidigt), medan jag däremot aldrig skulle kunna bli t ex höjdhoppare. Musikaliteten är något som jag också tror att vi delvis ärver, men att om vi blir skickliga beror på uppmuntran, stöd och övning.

  2. Hela resonemanget är groteskt! Så som tidsandan är nu. Har du inte tagit till vara dina möjligheter från år noll är du en looser.
    Visst kan man (och ska) påverka barnen ända ifrån början. Men var går gränsen till drillning och tvång. “Jag gjorde minsann en världsmästare av min son, vad gjorde du med ditt?” Finns barnen för föräldrarnas skull, eller för sin egen?
    Många aspekter glöms i sammanhanget;
    Varför öva 10.000 timmar? För att skapa världsmästare? i vad? för vem?

    Lusten? Finns det andra aspekter än själva nyttan av sin färdighet? Ja, det gör det.
    En gammal vän, var otroligt skicklig på piano. Känslosam, tekniskt skicklig osv. Han fick en Steinway-flygel av sin pappa. Saken var den att han inte ville spela. Han mådde dåligt. Han ville inte ha flygeln. När vi spelade tillsammans så ville han spela trummor, och han var inget vidare på det, men han pluggade trummor i USA efter det.
    Som jag tolkade det så var han drillad sen barnsben på piano. Pappan såg talangen och körde på och när han var vuxen fick han en flygel. Pappan tror att han har gjort rätt och sonen vågar inte säga som det är, nu när han fått det finaste som går att få. Föräldrar har makt.
    Det jag vill ha sagt är att det finns många aspekter, inte bara de rent vetenskapliga. Vi är ju människor med ett socialt sammanhang, inte bara med tekniska möjligheter.
    Huvudsaken är att barnen är harmoniska och har bra självkänsla.

    Många (de flesta?) som vunnit framgång i sitt liv har inte haft föräldrar med den här vetenskapliga kunskapen.
    Och vad är framgång?
    Jag anser att framgång är harmoni med sig själv, oavsett var i samhällssiktet man befinner sig. Alltså inte hög lön, hoppat längst, snabbast på fiol./JANNE

    1. Hej Jan! Jag förstår vad du menar. Jag håller inte heller med om allt i artikeln, eftersom jag tror på att talang har betydelse.
      Då vill jag också nämna att alla här i världen inte är som du, eller din pianospelande vän.
      Vi som tillhör den här gruppen lite “galna”, känner en tillfredsställelse av att göra en och samma sak tusentals gånger tills vi plötsligt kan det vi övat på.
      Jag älskar känslan jag får i fingrarna, när en svår passage plötsligt bara flyter på av sig själv. Kontakten mellan mina fingrar och greppbrädan får det att kittla till i magen, som när man är kär.
      Är bara så otroligt utled på det här tjatet här i Sverige om att barn och ungdomar inte skall göra/träna för mycket. Grunden till detta är att man i detta land inte skall få “stå ut”, för då kan de andra i ens närhet bli ledsna och få dålig självkänsla. Gud vad trist åsikt.
      Om du tittar på bilder på Charlotte Kalla eller Marcus Hellner, så kan du inte, även om du ville det, påstå att du tror att de är olyckliga människor! Har du aning om hur många timmar de har tränat och åkt skidor sedan de var små?
      De tränar som galningar. De springer i kärr. De pinar sina kroppar både på morgonen och eftermiddagen. Men bästa Jan, vi som älskar den känslan, vi finns också här på jorden. Jag tror att det är ett drag som finns hos alla dem som har en
      begåvning som kräver mycket arbete. Och den begåvningen föds man med. Man föds också med en speciell personlighet. Jag älskade att spela och öva när jag var liten. Jag började självmant träna sång och piano när jag var två år gammal och hoppade upp på scen framför mamma när jag var tre år gammal.
      Det finns vuxna människor, som gillar att klä sig i gummi och läder och stå där på alla fyra med en boll i munnen. Bara tanken av det får mig att gapskratta! Jag kan inte fatta hur vissa människor kan tycka att det tillfredsställer dem. Helt obegripligt för mig!
      Vi är alla olika. Tack gode gud för det!
      Förresten, läs Charlotte Kallas blogg!

      Mvh, Linda Lampenius

Comments are now closed.