Hej alla!
Nu är jag tillbaks i civilisationen. Jag har knappt kunnat ringa med min mobil under de senaste veckorna. Bloggandet har varit en omöjlighet.
Jag har åkt bergochdalbana emotionellt under de senaste månaderna. På det personliga planet har jag hela tiden varit väldigt lycklig, lugn och harmonisk, men rädslan för att viruset som förorsakade nedsatt hörsel och problem med balansen skulle vara Menieres sjukdom och nu senast det förfärliga som skett i Norge, har fått mig att fundera mycket på vad som är viktigt i livet. Speciellt denna händelse i Norge får mig att känna mig obekväm nu när jag drar igång med bloggandet igen mer aktivt.
Under de sex veckor då min hörsel var nedsatt på vänstra örat, funderade jag ofta på vad som skulle hända ifall jag inte fick tillbaks hörseln eller om den blev ännu sämre. Vad skulle jag göra då? Mitt liv och mitt hjärta är musik. Jag kan inte leva utan min musik och min violin. Lyckligtvis var det bara en väldigt ”elak” öroninflammation som ställde till det.
Jag minns inte en sommar som denna. Jag tror att jag haft lika mycket ledigt senast sommaren 1975 (då var jag alltså 5 år gammal). Vi bestämde med Martin att vi i år skulle få uppleva en riktig semester, speciellt för Olivias skull. Det har varit helt underbart att få uppleva sommaren med Olivia och Martin, samtidigt som jag saknat musicerandet med andra musiker så otroligt mycket. Jag grät efter att ha varit på kammarmusikkonsert på Gotland. Det gjorde ont. Men det var också en väldigt fin upplevelse. Musikerna spelade fantastiskt bra.
Olivia har fått spendera en vecka med farmor och farfar på södra Gotland och en vecka med mormor och morfar på landet, i Finland. Vädret var fantastiskt på bägge ställen. I Finland var det 27-29 grader i skuggan, vilket blev nästan för varmt.

Här kommer bilder från äldsta huset på gården i Finland:

Jag har kvar två blombuketter som jag fått av Pavarotti för många år sedan:


God natt och kram, Linda
Kul att höra ifrån dig igen, du är så intressant och inspirerande 🙂
GillaGilla