One thought on “Läs denna text och inse hur bra vi har det i Sverige just nu!

  1. Har aldrig påstått att Sverige inte är ett bra land, är född och uppvuxen här, men såklart Sverige och de andra nordiska länderna är bättre länder än de länder där det är krig och svält och massa sjukdomar, men man kan inte jämnföra så, eftersom det finns många i detta land som också är fattiga ,sjuka och ej får den hjälp de förtjänar eller behöver, ett samhälle där alla ska vara delaktiga, där alla är lika mycket värda, oavsett status och ekonomi, där man hjälper sin medmänniska , vi behöver mer omtanke i denna ,värld och även i Sverige, det finns inget land som är perfekt….vi har galor och insamlingar till andra länder, men vi kanske skulle stanna upp en stund och se vad vi kan göra för dem som bor i vårat land, de som har det svårt, barn som ej får åka på semester eller göra roliga saker på sommaren, eftersom pengarna ej räcker till, man borde samla in pengar till barnen här, till olika aktiviteter, alla de hemlösa, hjälpa dem tillbaka till samhället, istället för att bara gå förbi….jag brinner för utsatta människor och djur och de hemlösa och barn med funktionshinder har alltid legat mig varmt om hjärtat, och enbart för jag ej aldrig har gillat Reinfeldt och kommer aldrig att göra, och aldrig varit en moderat, så betyder det inte att jag inte trivs i Sverige, men alla har vi rätt till våra åsikter, jag säger inte att Juholt är bäst, det får tiden utvisa….de parti som ser till den lilla människan i vårat eget land, som är rättvisa i sin bedömning och dömer inte människor som är sjuka eller arbetslösa

    Jag och min sambo vet hur det är att ej bli betrodda, att försäkringskassan inte trodde på min sambo och nekade honom sjukersättning i 3 månader, fast läkaren hade sjukskrivit honom, det är inte lätt att leva på en lön, och en lön som kommer från eget företag, med mig själv som anställd, det var ingen rolig eller trevlig tid,….så mycket ångest inför framtiden, varje dag vaknade vi upp och undrade hur ska detta gå, hur ska vi klara oss, jag var på väg att ge upp, att samhället sviker, vi har båda jobbat hela våra liv, jag är 31 år och började jobba som 19 åring efter gymnasiet, gick på universitet på kvällstid, min sambo började jobba som 16 åring, han är snart 41 år, och att sedan bli misstrodd när man väl blir sjuk, är ett slag i ansiktet och det är endast de som har levt på minimum inkomst som kan förstå det….vi har kämpat länge med våran ekonomi…min sambo har ett jobb nu som han trivs med, och jag också ,vi har inte pengar i överflöd, vi har inga lyxbilar, eller lyxhus, eller vi åker ej på utlandsresor, men vi är lyckliga ,vi är tillsammans, vi har våra 3 hundar, vi har våra begagnade bilar, vi har våran hyresrätt utanför stockholm, vi har våran husvagn på Finkarudds Camping, vi åker på semester på sommrarna ,antingen i Sverige eller till Norge, då och då åker jag och hälsar på mina släktingar i Finland, eller min syster i Grekland, men då gäller det att spara, när vi har pengar över, så brukar vi göra något kul, men räkningarna ska betalas först, sedan om det blir något över, kan man använda till något roligt.
    Så nej, livet har inte varit lätt, inte när jag var ung och inte när jag blev vuxen….ett självförtroende som försvann i samband med att jag blev mobbad under alla mina skolår, för mitt utseende och för mitt ljusa självlockiga hår, och samtidigt som jag hade det jobbigt i skolan så drack min pappa, den enda jag hade var min mamma, och anhöriga gruppen för alkoholister, utan dem vet jag inte vart jag skulle varit, inte så kul när inte ens egen lärare tror på att man har en pappa som dricker, men du är ju glad jämnt och aldrig borta från skolan, eller du kan ju inte bli mobbad, för då mår man dåligt, jo jag mådde dåligt, konstant huvudvärk, svårt att sova på nätterna, hade magont, men ville inte att mobbarna skulle vinna, så jag gick till skolan varje dag….för jag tyckte om skolan, och ville lära mig, men vart var samhällets hjälp då…det var tur att jag hade en underbar mamma som fanns där för mig….
    Men jag är inte bitter över mobbningen eller över att min pappa drack, såklart han missade mycket, men varför ska man älta det som varit, utan man blir på något sätt starkare, att vara bitter på det förflutna, tar bara tid och energi från framtiden…så jag lever här och nu, en dag i taget….mitt självförtroende har sakta men säkert byggts upp igen, men det tog flera år, trodde alla skrattade åt mig, trodde att ingen kunde älska mig, när jag träffade min älskade sambo, så insåg jag att det fanns människor som ser mig och älskar mig för den jag är, och jag har inte många vänner, många vänner har svikit, min bästa vän dog när vi var 14 år, på höstlovet, då dog en del av mig…jag har få vänner men, de jag har är guld värt för mig, för de accepterar mig för den jag är…..kanske kom jag från ämnet…..men jag säger bara att livet är ingen dans på rosor för alla, och motgångar ger erfarenheter, de knuffar omkull dig, men sakta men säkert så får du styrkan att komma upp igen….att ta en dag i taget och göra det bästa jag kan, och finnas där för mina nära och kära….det är det viktigaste för mig, att umgås med människor som ger mig energi och stannar kvar när saker och ting blir tuffa,,,det är riktiga vänner….Men Sverige är ett bra land på många sätt, men det finns mycket som kan bli bättre….Mvh.Marie

Comments are now closed.