20110531-124449.jpg

Jag har fått kosmetisk akupunktur…jag som har nålSKRÄCK!!! Innan vanliga blodprov måste jag alltid bedöva området med EMLA och ligga ner under själva proceduren. Trots det, så kan jag svimma när jag skall stiga upp efteråt. Konstigt nog så har jag klarat av akupunktur tidigare också. Jag har gått hos Dr Ren (som tyvärr har flyttat till Kanada) och hos Dr Ma i Stockholm. Jag har dock ALDRIG kunnat ens drömma om att ha så här många nålar i mig samtidigt. Utöver ansiktet, så hade Ann Ankar (Salong Tid) nålat min mage, mina armar och mina ben. HELT OFATTBART! Men jag måste medge att det kändes skönt att ligga där och slappna av, när alla nålar äntligen var på plats. Efteråt känns både muskulaturen och huden i ansiktet mycket “tajtare”. Jag vill också påpeka att jag inte fått rabatt på denna behandling. Jag är uppriktigt förvånad och väldigt nöjd med resultatet. Skall tillbaks på lördag.

Kram till er alla! Linda

20110531-124554.jpg

2 thoughts on “Kosmetisk akupunktur

  1. Hej Linda.
    Jag såg precis “Det blir bättre” på tv3 play och känner att jag måste vända mig nånstans. Du är underbart stark och modig som öppnade dig och pratade om detta svåra! Jag vet, för jag har själv varit där.
    Kanske är jag där fortfarande, och det är egentligen därför jag skriver. Jag gick i terapi i 3 år men fick aldrig någon “kosthjälp”. Hela den biten har jag fixat själv, och det går bra. För det mesta. Undertiden och strax efter min behandling blev jag mamma 2 gånger och under gaviditet och amning hade jag aldrig någon mat- och kroppsfixering. Men sen efteråt så finns en del av det kvar. Det är som att jag är nästan frisk. Och så har det varit i ett par år ju.
    Ofast äter och tränar jag helt normalt. Ibland faller jag i hetsätning men kan oftast styra mig ur det utan allt för stora ansträngningar.
    Men jag tänker fortfarande att jag är fet.Jag vill fortfarande alltid bli smalare. Jag överdriver vissa kostråd. Jag vissa saker av mitt ätbeteende för min familj. Jag gör ett medvetet val när jag gör såhär, och jag vet att jag inte “borde” om jag vill bli helt frisk. Jag VILL bli helt frisk, men jag är fortfarande för rädd för att gå upp i vikt. Jag kan inte tycka om mig då. Jag är dessutom livrädd för att det ska göra alldeles för ont. Att jag inte ska orka möta allt igen, att jag inte ska orka vara en bra mamma för mina barn, att jag inte ska hålla ihop, att min man inte ska orka bearbeta detta en gång till (det är ett under att han orkade stå vid min sida förra gången).
    Min fråga till dig, LInda, är; vart vänder man sig när man är nästan frisk? Hur orkar man dra upp alla känslor igen?

  2. Hej Linda!

    Jag blev väldigt nyfiken över en sak när jag läste ditt inlägg. Du skriver att d är otroligt rädd för sprutor och nålar vilket jag också är. Hur gjorde du när du väntade Olivia och var på kontroller hos barnmorskan? Hade du förberett med Emla kräm varje gång då? Jag är nämligen gravid i v.7 och tycker att det känns fruktansvärt jobbigt med alla dessa sprutor och stick om väntar. Ush vad fånig man är man det är inte lätt när man verkligen är rädd!

Comments are now closed.