Tack för att så många har vågat ta tag i sina ätstörningar och skrivit till mig, både på bloggen och min privata email adress. Det gör mig så glad. Ätstörningskliniker har kontaktat mig och berättat att väldigt många sökt hjälp efter mitt “Det blir bättre” program. I detta inlägg berättar jag om bulimia nervosa. Här kommer en officiell förklaring, som jag hittat på internet

Bulimia Nervosa

En person som lider av Bulimia Nervosa hetsäter och kompenserar sedan ätandet för att slippa gå upp i vikt och för att döva sina känslor. Med kompensation menas här kräkning, användande av laxermedel, överdriven träning eller sträng diet. Bulimikern tänker gång på gång att hon ska sluta att hetsäta. Hon vill gå ner i vikt och äter periodvis därför alldeles för lite. Till slut tar hungern över, hon tappar kontrollen och hetsäter. Hon skäms och känner sig värdelös för att hon inte kan hantera en så “basal” sak som maten. Bulimikern skäms fruktansvärt för sitt hetsätande. Ofta kan bulimikern ha sitt missbruk i hemlighet under lång tid.

Psykiska symptom/Fysiska symptom

-Koncentrationssvårigheter -Depression -Självförakt -Trötthet -Försämrat minne -Humörsvängningar -Frätskador på tänder -Kaliumbrist -Muskelsvaghet -Svullnad -Mag- och tarmproblem -Uttänjd magsäck -Menstruationsstörningar

Vilka tecken finns?

Bulimikern är svårare att upptäcka än anorektikern för ofta syns det inte på personen i fråga. Hon kan bli svullen i ansiktet av kräkningarna. Mat kan försvinna hemma, hon kan gå på toaletten genast efter en måltid och humöret kan skifta ovanligt mycket. Hon tänker hela tiden på att sluta hetsäta men det går helt enkelt inte.

Jag upplevde bulimin som den värsta av de tre ätstörningar jag haft. Då man lider av anorexi och ortorexi, har man ofta endorfiner i kroppen eftersom man rör på sig så mycket. Det gör att man TROR att man är frisk.
En bulimiker är däremot för det mesta deprimerad. De flesta av bulimikerna jag träffade på Stockholms Centrum för Ätstörningar hade haft destruktiva tankar (bl.a. självmord) och en stor del av tjejerna skar sig också.
Man beter sig väldigt osocialt. Man är så rädd för att råka ut för anfallen, då man måste äta och spy. En bekant till mig, som varit både narkoman och bulimiker, har berättat att begäret att äta&spy kan liknas vid begäret efter knark. Det är ytterst svårt att stå emot. Man väljer ensamheten framom sällskapet av andra människor. Det “oundvikliga” valet gör att man blir ännu mer deprimerad. Man känner sig som en dålig vän och medmänniska, eftersom man inte vill träffa någon och helst inte ens svara i telefon.

Min bulimi började i oktober 1999, då jag bodde i Notting Hill (London). Ett och ett halvt år tidigare hade jag stämt min amerikanska manager för att han tagit all min inkomst under ett års tid i LA. Den rättegången var vi klara med våren 1999 och efter det såg allt bra ut igen…tills…en bekant till min manager stämde mig för förtal, i LA. Han ville ha 10 miljoner dollar för att jag berättat om snuskiga bilder han visat för mig i LA. Då rasade allt. Plötsligt hade en annan person tagit kontrollen över mitt liv.

Bulimikerna kan delas upp i två grupper. De som har det svårast på morgonen och de som får dessa ångestkänslor mot kvällen och natten. Jag hörde till den senare gruppen.

Jag flyttade till Sverige i oktober 2002, då jag började repetera med Marko Lehtosalo och Cirkus Cirkör inför vår show “Fantastix” på Hamburger Börs, som hade premiär i januari 2003. Efter våra föreställningar brukade jag först köra hem dansaren Eva Jonsson och efter det skulle jag köra raka vägen hem till min lägenhet i Nacka. De flesta nätter blev det inte så. Istället körde jag till 7eleven, McDonalds eller Statoil och köpte glass, godis, lasagne, muffins, eller annat som jag visste att skulle gå att spy upp relativt lätt. Sedan körde jag hem, gråtande i bilen för att jag visste vad som komma skulle. Efter att jag hade ätit och spytt kunde jag inte somna eftersom jag kände mig så rutten och misslyckad för att jag inte hade kunnat låta bli. Jag vakade oftast till halvfyra-halvfem på morgonen. De flesta morgnar gick jag upp extremt tidigt, drack starkt kaffe och åkte genom centrum ut till Gärdet för att träna med min personliga tränare.
På dagarna köpte jag aldrig mat i samma affär som dagen innan. Jag var livrädd för att någon skulle komma på mig. En bulimiker är ständigt rädd för att andra skall märka att man äter ovanligt mycket och spyr. I “Det blir bättre” fanns det tyvärr inte plats med allt jag skulle ha velat få sagt flera dagar (under tre veckors tid) och producenten var tvungen att klippa ihop det till 43 minuter. Vi filmade bl.a. en scen där jag visade hur en anorektikers, ortorektikers och bulimikers “mat-dag” ser ut. Jag hade lagt upp maten på tallrikar. I en scen, som visades i programmet, låg det bullar och choklad på ett fat. Det verkade kanske konstigt för er som tittade, men det låg kvar efter att jag precis innan berättat om hur mycket onyttigheter, “förbjudna livsmedel”, jag kunde proppa i mig innan jag spydde då jag var bulimiker.

Spottkörtlarna i kinderna sväller upp extremt mycket när man spyr. Man blir svullen runt käken och på kinderna. Under mina år som bulimiker smorde jag ofta in ansiktet med cellulit-kräm när jag lade mig. Innan jag skulle uppträda eller fotograferas, satte jag hemorroid-kräm under ögonen. Jag använde ofta solglasögon och keps för att dölja svullnader. Alla dessa “knep” lärde jag mig av modeller och andra kändisar i USA och England. Det är fruktansvärt att jag gjort så här! Jag får vara glad för att mina ögon inte tagit skada.

Jag tog ofta laxeringsmedel och vätskedrivande tabletter. Dessa gjorde allt bara värre. Min mage och mina tarmar slutade fungera normal. Jag kände mig ständigt svullen om magen och förstoppad. På slutet av min bulimi blev lavemang också något jag tog till rätt så ofta.

Som jag berättat innan i ett blogginlägg, så beställde jag också livsfarliga bantningspiller på nätet. Det är vanligt bland alla som lider av ätstörningar.

När man spyr, tappar man elektrolyter. Dessa kroppsalter och mineraler är jätteviktiga för att hjärtat skall fungera normalt. Hjärtrytmen styrs av elektriska impulser och störs denna med en elektrolytrubbning eller rubbning i syra-bas balansen så kan man få allvarliga problem med hjärtat.
Tills man lyckats komma ur beteendet (bulimin) är det viktigt att ta t.ex. Resorb, Holistic: BasBalans eller Basica Vital pulver alla de dagar man spyr.

Kräkningar ger ofta skador på matstrupen (esofagit) vilket kan ge bröstsmärtor som symtom. Hetsätning i kombination med kräkning ger också ofta upphov till magkatarr, med smärtor i maggropen och sura uppstötningar. Jag fick åka in på SÖS tre gånger under sommaren 2006 på grund av smärtor i magen.

Emaljen på tänderna brukar ta rejält stryk. Jag har plast på tre tänder pga bulimin. Det tar många månader att bli normal i ansiktet och kroppen efter att man slutat spy. Men det är värt att vänta ut tiden. Jag mår så fruktansvärt mycket bättre av att se mitt ansikte idag, än på dessa bilder nedan, då jag spydde flera gånger per dag.

Jag förstår inte hur min kropp klarat av all denna pina i så många år!

Här bodde jag när jag började spy (Pembridge Crescent i Notting Hill)
Min barndomsvän Mari Suomalainen råkade också bo i London eftersom hon jobbade där som sjuksköterska. Hon sov ibland över hos mig för att hon var orolig över hur dåligt jag mådde psykiskt.
Mari och jag på min skivrealease för "Linda Brava" i London
Reklamaffischen för vår show "Fantastix"
Dansösen Eva Jonsson och jag (efter en av Fantastix showerna)
På "kändis-resa" i Norge
På samma kändis-resa, med keps och solglasögon!

7 thoughts on “Bulimi

  1. Hieno juttu, että puhut näistä oikeasti tärkeistä asioista niin avoimesti! Autat esimerkilläsi monia🙂

    Olet tehnyt todella mittavan ja näyttävän uran eri puolilla maailmaa, ja olisi mukavaa nähdä kuvia, videoita ja muistelujasi vuosistasi maailmalla. Jonkin verran olet jo laittanut niitä esille, mutta enemmäkin saisi olla! Harva suomalainen on tehnyt uraa samassa mittakaavassa ja yhtä näyttävästi kuin sinä. Ylipäätänsä monet urasi kohokohdat ovat sellaisia, joita harva saavuttaa!

    Mukavaa kesää sinulle ja perheellesi!

  2. Hej Linda.
    Jag ville bara berätta att jag såg Det blir bättre idag på tv3play. Jag blev väldigt berörd och tycker att det var oerhört modigt av dig att ställa upp och berätta din historia. Jag blev väldigt imponerad och du är en underbar förebild för många🙂 Kram till dig

  3. Bulimi……😦 Bulimi utlöste många års kamp mot anorexi för min del…. Det är hemskt och man blir liksom aldrig riktigt av med det. Det slår tillbaka när man minst anar det… Kram

  4. Skriv din kommentar här!
    Hej Linda.

    Jag såg programmet du var med i och kände igen mig i allt. Jag är nu 30 år gammal och har lidit av ätstörningar i stort sett hela mitt liv. Just nu går jag mellan perioder av gravt reducerat matintag till perioder då jag hetsäter och spyr dagligen. Jag är dessutom beroende av laxermedel då jag använt mig av det i flera år. Jag läste här att du också använt dig av laxermedel och jag undrar hur du blev av med ditt beroende? Och hur du gjorde samt hur lång tid det tog innan tarmarna fungerade normalt. kramar Anna

  5. Hej Linda,
    Jag har gått igenom ungefär samma sak, maten och missbruket av den har varit ett sätt att hantera mina känslor av tomhet o ångest, men eftersom man drar sig undan för att hetsäta o kräkas, blir man ganksa ensam och jag har fortfarande problem med ha folk nära mig. Jag är 34 år och detta har hållt på länge, i perioder, ingen som inte varit där förstår hur man mår med tomhetskänslorna och ångesten, man känner sig inte värdig. Jag önskar inte min värsta fiende detta helvete, all den tid o energi den tagit ifrån mig. Många kramar

  6. Skriv din kommentar här!
    Hej!
    Jag kan bara hålla med tidigare talare, óch säga att du är fantastiskt modig som går ut och berättar detta. Jag har faktiskt samma fundering som en annan Anna haft. Nämligen denna vad gäller överkonsumtion av laxermedel och hur man gör samt hur lång tid det tar innan kroppen ev fungerar igen. Jag blir jätteglad om du kommer med ett svar. Sommarkramar Anna

  7. Hej!
    Tack Linda för att du tog upp detta ämne offentligt. Ditt tal i tv programmet “det blir bättre” var otroligt rörande. Jag har haft bulimi sedan jag var 11 år (är nu 18) och jag hoppas verkligen att du har rätt, att det blir bättre! För jag behöver verkligen någon tro på det just nu. Kram

Comments are now closed.